Mer energi!

Sådär ja. Måndag eftermiddag/kväll och här sitter jag med min spinnande kattfis, sparkandes liten i magen & mer energi i kroppen. "Jallajallan" ,som min mamma kallar mag-tjofräs för, försvann som en vind tidigt i eftermiddags. Jag är en såndär lyckligt lottad en som aldrig någonsin drabbats av magsjuka, vinterkräksjuka eller vad allt heter. Jag kan få en släng illamående som rätt snabbt försvinner på ett eller annat håll så att säg, men sen är det oftast finito. Så även denna gång. Skönt de! 

Dagen har ägnats åt kurrering och lite packande. Man har verkligen mer saker än man tror. Herreguuuud med saker som man låter stå kvar i skåpen "om-att-ifall-att" man ska använda det nån gång när jorden fryser till is, man är hemlös och måste livnära sig på just precis den där krukan som är "sååååå bra att ha". Nä ni. En IKEA-kasse fylldes snabbt med saker som ska skänkas till mer behövande, eller för den delen för dom som ser mer i det än vad jag gör. Fint det, att man kan återanvända andras grejer. Sånt gillar jag!
Förstår bara inte hur det kan komma sig att man har så mycket saker om man som jag är, självutnämnd, rensa-drottning i alla kategorier.


Har ju inte uppdaterat er alls om vad som hänt senaste tiden känns det som. Det största är att vi nu skrivit papper och kommit överens om datum att ta över Huset. De ni!

Har också hunnit med min och gubbtrollets obligatoriska söndagsfika hos mormor, simmat med Elin & gubbtrollet, träffat Ida & Emmen, besökt IKEA för att insupa hus-inspiration, mumsa supergod mat hos svärmor & Calle, haft en go filmkväll med Karl (där jag tyvärr inte medverkade supermycket i just filmtittandet) & träffat Emma L för snack-ventilering & go söndagspromenix.

Livet trallar på & det är bara att hänga på hörrni :)

 

 

Här har ni några av mina favoriter på IKEA just nu. Lampan ligger högst upp på önskelistan att ha över vår framtida köksö.

Norden matsalsbord. Fint, stort, bra bord.





Ingatorp matsalsbord



Denna fastnade både jag och gubbtrollet för. Ottava taklampa.

  

Kivik soffa.

Jallajalla & lätt seperationsångest

 

God morgon!

Hoppas allt är toppen med er! Morgonen här hemma började vid 5snåret då gubbtrollet gick upp för att jobbfixa sig och jag vaknade ungefär samtidigt av illamående. Trodde det vart graviditetsillamående men icke. Tillbringade morgonen på toaletten och kände mig lite osäker på hur detta skulle arta sig så jag sjukskrev mig. Nu känns det bättre igen men är fortfarande inte helt tipptopp.

Har hunnit med deluxe-versionen av morgonmys med kattfisen, till hennes stora glädje. Har också hunnit ringa och säg upp lägenheten... I samma stund som jag la på fick jag en sån klump i magen. Hua.

Denna lägenheten har varit min borg länge nu. Jag har själv varit med om förvandlingen och målat i vartenda rum. Varenda list, varenda tak, varenda vägg, alla skåp, luckor, kakel & dörrar, har jag målat om.
När jag & mitt ex tog över denna lägenheten var den orange, såsbrun, mörkbrun, skabbvit, ljusblå, mintgrön, vinröd, grå & furun hade fått alldeles för mycket plats att breda ut sig på. Det har kvistlackats, putsat och fejjats i vartenda hörn. När lägenheten var på visning rynkade folk på näsan och "näää men usch"'ade sig. Nu säger var och varannan människa att "guuuuuuuud vilken lägenhet"

Det var myyycket jobb men så himla mycket värt det.

Jag älskar denna lägenheten.

Jag älskar att jag har satt min alldeles egna prägel på den & format den till vad den är idag. Men nu, nu jäklar är det dags att lämna den vidare (även om det är med en stoooooor klump i bröstet).

 

Ni vet Huset? Jovisst. Huset har jag & mitt gubbtroll stora planer för och det är verkligen på tiden att lämna vidare så att vårt alldeles egna projekt får all tid.

 

Huset & Liten.

Utsikten från lägenheten. Heelt underbar! Nu byts den ut mot en alldeles egen havsutsikt från vårt kommande sovrum.

 

 

 

Snuttefiltmani

 

 

 

 

Lite färgglada, fina, snuttefiltar till liten. Alla dessa från Geggamoja och ni hittar dom här.

Mina favoriter är nog fanken den röd/vita & den marinblå/vita... Eller äh, alla är fina!

Blivande husägarna

NU jäklar händer det grejer här kan ni tro!

Det där jag hoppades så innerligt på, det gick enligt planerna. SMACK sa det sen vart det visst jag och gubbtrollet som hittade oss just precis DET huset och efter en (jäkla) budgivning så lyckades vi preciiiis buda hem det i hamn också minsann. Nu står vi här och river oss i skallarna och funderar på stora saker, skriver prioriteringslistor, googlar på allt som googlas kan och ojar oss för allt vi inte kan.

Det här med att hålla tyst om saker hur-länge-som-helst tar knäcken av mig. Först månader av tankar i kanske-bubblan där det ältades graviditet tills det inte kunde ältas mer. Sen Huset... herregud alltså. Först hittar man just precis det huset, sen ska det dessutom budas på det (!). Som att det inte räckte med att ha tittat på hundrafjortonmiljoner andra hus så ska det dessutom bud-bråkas om att det visst är vi som ska ha det.

Jag tror antingen svindlande högt om saker och ting. Planerar, fiffilurar om både det ena och det andra, drömmer mig bort, är den mest positiva människan på denna jord och hoppas så innerligt att jag blir alldeles matt och gråtfärdig om vartannat.

Eller... Eller så tror jag inte ett dugg. Inte ett skit. Och när det är just precis så, då intalar jag mig att "det är ödet" för det känns tusen gånger bättre då.

Jag vill att allt ska gå fort som fanken. Skitfort. Budgivningen ska vara öga mot öga så fort huset kollats igenom. Skit i allt vad vänta heter. Här ska budas hörrni! "Bud 1, bud 2, bud 3, bud 4. Nähä, du vill inte va me mer? Då vann jag!" Färdigt, finito och ingen jäkla väntan som gör att man blir helt tokig i huvudet. Denna budgivningen var, i efterhand, värt det men fyyy fanken för den när man var inne i den. Hua.


Men ni. VI vann. Ha ha ha, sååååå jädrans gött. Nu följer år av glädje, slit, vansinne, lycka, tårar, uteblivna resor men desto fler frukostar på vår alldeles egna balkong (eller terrass för den delen) och ett helt hus att inreda precis så som vi vill ha det.

Det ni. Det är också så jädrans stort. (Dock inte lika stort som liten i magen. Det klår det mesta det)

Jag, gubbtrollet och kattfisen ska alltså flytta. Till vårt alldeles egna hus.

(Har förövrigt mardrömmar om att min kattfis ska rymma, försvinna, känna sig bortglömd eller inte trivas i det nya huset. Plågas nästintill varenda dag av ett överfyllt kärlekshjärta till min fina lilla kattfis och tillbringar mycket tid med att burra ner ett söndergråtet ansikte i hennes mjuka fina päls och hoppas att det verkligen blir hur bra som helst och att ingenting händer henne.)

Torsdag!

 

Torsdag!

Igår var det onsdagsdejt men.... den fick bli inställd. Jobbade över och var sen tvungen att handla så det blev tajt med tid över till simningen. Skittråkigt. Som tur var hade jag & Elin en iskall promenixdejt i tisdags kväll. 6 km i -10. Hy! Ni vet när det är sådär jädra kallt så att håret och halsduken bokstavligen talat fryser till is och man får bryta loss sen? Så kallt. Dessutom gick vi över bron och den kändes som att den också skulle brytas av på mitten av kylan.
Att sova ensam en hel vecka är så jäkla tråkigt så det finns inte. Har, som tur är, min fina lilla kattfis som troget ligger på mig när jag kallar eller när hon känner att det nog behövs lite närhet. Tur jag har henne!
Torsdag, sen fredag och hemkomst för älsklingen. Längtar!

Har en liten, eller jäkligt stor sak, på g och fy för vad jag håller tummarna!!!!!

HOPPAS, HOPPAS!

 

(Berättar mer så fort det finns mer att berätta!)

Trött på tröga människor

God morgon!

Jag antar att vi hört om den fruktansvärda masskrocken på Tranarpsbron? F-r-u-k-t-a-n-s-v-ä-r-t. Fy fanken. Krocken sägs vara en av dom värsta i Sveriges historia. Inte helt otippat.

Vad som inte heller är helt otippat är ATT det faktiskt hände. Jag är så jäkla trött & förbannad på alla trångsynta, stressade, förbannade, tröga och egotrippade bilister. Det spelar ingen roll HUR mycket utbildning och riskutbildningar som trycks in i körkortinnehavares huvuden för det faktum "ATT JAG KAN" sitter som inristat i både kropp och själ. Nästintill alla tycker att dom kan köra bil lite lite bättre än alla andra. Om någon gör "fel" (som du dessutom inte vet om eftersom du inte har en blekaste aning) så ändrar sig hela mönsteret och folk ska påvisa på ett aggressivt sätt att "där gjorde du fel" och köra förbi den felande bilen i monsterfart, tuta, gorma och bete sig som en ouppfostrad hungrig snorunge.

Varför det går åt helvete i trafiken?

Folk beter sig kasst, är arga, OFÖRSTÅENDE och stressade
För korta avstånd mellan bilarna (du hinner inte reagera innan det är för sent)
Folk överskattar sin egen körförmåga och väglaget
Folk tänker inte ett steg längre utan ser inte längre än näsan räcker.

Allmänt dåligt beteende. Är någon på väg mot övergångsstället så gasar folk för att "hinna före" istället för att vänta in stackaren som står utomhus. Fruktansvärt respektlöst då man själv sitter säker i en varm bil.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst men jag hinner inte nu. Är så förbannat jävla trött på folk i trafiken.

Här ska jag visa er en video som är skrämmande lik nästan varenda människas beteende så fort dom hamnar bakom ratten i en bil:  Kolla här!

Stor säng

God morgon!

Fyyyy fanken vad kallt det är hörrni! Frukost och kattfismys i soffan är det som gäller nu. Sängen var stoooooor inatt när jag fick sova ensam. Gubbtrollet var tvungen att åka på kurs igår. hux flux sådär bara. Vi är så bortskämda med att alltid få vår tid tillsammans på kvällar och helger så det kanske är nyttigt att vara borta från varandra.. Eller också bara skittråkigt.
Måndagskvällen peppades dock upp av Ida & Emma. Måndagsdejt vett ni! 5,5 km blev det igår, en alldeles lagom uppvärmningsrunda för dom och en alldeles lagom rastningsrunda för mig igår. Uppvärmning blev det för dom eftersom dom hurtbullarna bokat in ett annat pass efter vår promenix. Jag nöjde mig med vår måndagspromenix ;)

Tisdag idag var det ja.. Jag hoppas att ni får er en bra sådan!