Att vänta.... (39+6!)

Nepp, ingen unge så långt ögat kan nå. Beräknat till imorgon men den infon verkar Liten ha missat...!

Vad som förgyllt mina dagar: snackepaus med Emma & Ida, balkongskydds-bygge med pappa (till vår lilla kattfis, så hon kan vara ute på balkongen och lufta sig när hon vill), matsalsbordsfyndande, att ha fått upp lite, lite saker till i huset, att ha renbäddat & svaaalt o sovrummet, att skötbordet nu är färdigt med lull-lullande, att allt porslin/grytor/kökstillbehör snart har funnit sina nya platser här, kvällsfika med svärmor & Calle & sms från goa, sköna, underbart fina vänner.

Lite saker har jag ändå att va glad för. Rätt så många saker faktiskt! Vid detta laget så känner ni mig & vet att jag är rätt så snabb i vändningarna. Lika glad som jag kan va, lika mycket blixt & dunder finns det i mig! ;)


Har förresten hört att man får otroooooligt tålamod som mamma. Kan tycka att det kunde kommit innan själva mamma-grejen (typ nu) dock... Men! Jag håller hoppet uppe! ;)

Endast Monster-Maja är vaken

M x3 här idag.

M, som i Måndag och...
M, som i Monster-Maja.

Fy fan vad jag är trött på att saker ALDRIG BLIR FÄRDIGA. Det är som den där dåliga vitsen "vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren?" ni vet. Man väntar och väääääääääntar och väntar tills man tror att ögonen ska ploppa ut och hjärnan ska rinna ut & ändå har man inte väntat klart. Jag väntar på att allt ska bli färdigt, på att kartonger, målarburkar, verktyg och andra jävligt ointressanta/fula saker ska bort från min åsyn. Jag väntar på att saker ska upp, på att saker ska färdas, på att "det sista" ska hända.

Jag vill ha upp tavlor, tavellister, lull-lull & annat mög som gör ett hem hemtrevligt. Även om jag flyttar saker, plockar upp & ner lådor och organiserar tills hjärnan kollapsar så händer ingenting. Det är som när lillsyrran har "städat" där hemma, man ser det inte. Jag kan inte flytta sakerna dit dom ska för där är det jobb kvar att göra. På alla ställen? Jepp, på alla ställen.

På tal om att vänta så tror jag jätte-ungen i min mage vägrar komma ut, men det är bara en liten del av det hela. Det stör inte så värst eftersom om ungen hade varit ute så skulle jag kunna göra, om möjligt, ännu mindre. Nu får den liksom hänga med i min städning vare sig den vill eller inte nu. Vet egentligen inte vad den vill eftersom den verkar tycka att allt jag gör är toppen. "Men sååååå får man inte säga". Jopps, det får man visst. Det råkar vara så att Monster-Maja ska bli mamma. Monster-Mamma.


Nu ska jag försöka skruva upp en (satans) krok för miljonte gången så att vi i alla fall har nånstans att hänga av jackan. Det kan ju va lite småtrevligt sådär kan jag tycka.


Pusspuss från Monster-Maja.

För er som tror att nåt har hänt..

... Så kan jag bara meddela att så är inte fallet.

Helgen är snart förbi och den gick lika fort som alla andra dagar som jag får dela med mitt gubbtroll. Fattar inte var tiden tar vägen men man får försöka fylla den på bästa sätt.

Denna helg har det hunnits med lite av varje. Morsdag-firande idag hemma hos mormor tillsammans med min familj, svärmor firades också lite här hemma innan dess (men då sov jag... Trevlig tjej va!). Spisen är nu inkopplad och vi har ätit vår första mat därifrån som blev äggröra & stekta champinjoner vid midnatt igår. (Hörde du det Joelponken?! Champinjonerna var sååååå goda, SÅ värda att vänta på! ;))
Gubbtrollet for en sväng till Halmstad i helgen dessutom och jag stannade hemma och kafferepade med Louise och Kim som kom inom. Jäklans trevligt med lite fikagäster. På tal om fikagäster så blev det spontant mack-fika här i helgen också vilket alltid är trevligt.
Vi har även varit en sväng i stan för att fixa absolut sista sakerna på måste-listan så nu är vi redo. Nästan i alla fall, det är fortfarande k-a-o-s här.

Nu inväntas kvällsmaten som ser ut att bli köttfärssås & makaroner. Imorgon kommer mammsen hit för att hjälpa mig reda upp kaoset. Ännu fler lådor ska packas upp & saker ska få inta sina rätta platser. Fy fanken vad tid det tar att få ordning! Hade allting varit färdigt så hade det såklart gått snabbare, nu har vi fått anpassa oss efter vart arbete ska bli gjort och så. Men, framåt går det. (Om än långsamt.) Ärligt talat längtar jag nåt så fruktansvärt tills allt är HELT färdigt så jag slipper ha folk här så man bara kan njuuuuuta.

Det kommer, tids nog. Nu ska jag njuta av maten!

För snart ett år sen var det jag som avnjöt en uuunderbar träning-&-må-bra-resa i Turkiet tillsammans med mammsen. Jäklar så bra vi hade det! Tänk vad mycket som hänt på ett år! :)

"Det blir en pojke" & pys från fissen

Snart pyser det till snyggtrollet!

Inatt drömde både jag & gubbtrollet om vad som komma skall. Jag drömde att det blev en pojke och gubbtrollet drömde att det pös & pluttrade från utgångshålet när ungen vart påväg ut. Man kan ju hoppas, att det liksom bara pyser till lite grann och att det sen är finito. Hoppas inte att jag fiser, eller skiter ungen i huvudet bara. Ingen superbra start på livet kan jag tycka.

Under mina 9 månader har jag fått höra alla olika tänkbara historier om förlossningar. Jag har inte bett om en endaste men fått alla serverade som på ett silverfat framför mig. Dom flesta har blivit klippta (det visste jag inte ens att man kunde bli innan, men. Nu vet jag.) eller så har förlossningen dragit ut på tiden så att mamman hållt på att tuppa av på kuppen ungefär. De allra flesta historier har såklart avslutats med "fast, det kanske inte du vill veta nu när det snart är dags för dig?"
Personligen så skiter jag i vilket och kan visst lyssna men det finns ju dom blivande mammor som verkligen är liiiiivrädda inför slutspurten och jag hoppas för allt i världen att dom slipper höra allt som jag fått höra. Har också fått mail från go Anna som skrev att jag kunde höra av mig till henne ifall jag ville höra lite positiva saker istället. DET mailet togs tacksamt emot kan jag tala om!

I alla fall. Nu sitter jag här och är inne på slutspurten (som inte alls verkar vara någon slutspurt) och tänker igenom mina månader som gravid. Det finns vissa saker som jag lärt mig & vissa saker jag kommer ta med mig när jag träffar andra blivande:

• Påpeka inte hur magen ser ut. Undantagsfall är såklart om det är på ett snällt sätt för guuuuud så roligt det är att höra att man är fin! Jag menar alla dessa "gud, är du BARA i vecka *, du ser ju ut att föda närsomhelst" eller "kan det verkligen stämma att du är så långt gången". I just detta fallet ligger jag bra till och har nästan uteslutande fått höra på fina, snälla och välmenade kommentarer och komplimanger. Tack gode gud för det!
• Ta inte på någons mage. Eller, ta inte för givet att alla blivande mammor vill att alla ska klappa & känna på sin mage.
• Glöm inte personen som bär magen. Helt plötsligt blir man bara en biroll i sitt eget liv som går omkring och bär på den framtida huvudpersonen & det kan kännas, sådär.
• Ge gärna TIPS om så önskas men kasta inte dina åsikter på nån. "Man SKA" kan vara den mest använda meningen i samband med att man bildar familj. Ärligt talat tror jag inte ungen dör om barnvagnen är vänd åt "fel" håll, man inte tvättat varenda liten grej, man inte tänker ansluta sig till alla tänkbara aktiviteter, man använder napp eller ej, eller man gör si, eller så. Jag tror faktiskt inte det.

Det där om nattens dröm förresten. Jag läste någonstans att många drömmer vad det är som kommer att komma. Man drömmer om en liten tjej, eller kille & så vipps så ploppar det ut en av den sort man precis drömt om.
99% av alla som gladeligen gissat på vad jag ska få har gissat på pojke. Mamma & Sandra är två stycken som kört tvärtom och gissat på flicka. Har fått höra otaliga gånger att "det där, det där är en pojkmage!" eller "du är en typisk pojkmamma" eller "åh, har du dom symptomen, det hade jag också när jag väntade min lille pojke".

Mm. Vi får se vad det blir helt enkelt.. OM Liten behagar att komma nångång.


Idag ska jag ut och hoppa hopprep i hopp om att hoppa ut ungen.

När vreden inte tog slut

 

 

 

 

 

Sådär ja, då vart det snart vecka 40 och då ser man ut såhär. (Har fortfarande ingen ny info angående ny hello-kitty-leverans)

 

 

 

Onsdag idag mina vänner. Hade det inte varit för positiv energi och jäklans glädjande besked från vänner så hade jag säkerligen fortfarande suttit och surat. Men nu så, nu jäklar börjar det ordna upp sig igen!

 

Igår var som sagt en dag då humöret pendlade från guld & gröna skogar till det djupaste av dom djupaste helvetesgrottorna där Tengil & Katla känns som himmelriket i jämförelse med mitt humör.

Förmiddagen igår inleddes på det allra bästa sätt med en frukost (som också blev lunch)-dejt med allra bästa Camilla. Fy fasen vad jag saknar henne, redan! Plöjde som vanligt igenom dom flesta ämnen och jag fick som vanligt skratta sådär gött så man blir varm i kroppen. Skönt! (På tal om varm i kroppen så höll jag igår också på att svettas ihjäl. Igen.)

 

Resten av dagen bjöd på långsam städning här hemma. Jag tycker inte att jag får nånting gjort! Vet inte vad jag egentligen gör för att fördriva tiden men det händer då INTE mycket kan jag tala om.

När gubbtrollet kom hem stack vi iväg för att fixa lampor till badrum och över köksvinklen, sen vidare till affären och till sist hem till mina föräldrar för att hejja lite. Kaffet & kakan togs sen hemma i vårt hus då pappa inte sett vad som hänt nu på två veckor så en inspektionsrunda satt på sin plats.

 

Det som fick mig på sådär vråldåligt humör som höll i sig över halva denna dagen också vart följande:

 

TRE olika personer som på olika sätt påpekade att jag skulle få gå över tiden.

 

Det låter inte sådär superfarligt egentligen men tanken på att få gå över tiden höll på att ta livet av mig och jag ägnade sen stora delar av kvällen och denna dag åt att googla "sätta igång förlossning" "tips på naturlig igångsättning" "veckans horoskop" "tecken på att förlossning är nära" mm. Amen ni höööör ju. Om jag fick nåt vettigt svar? Icke.

 

Att det sen är oreda både i hus och hjärna för tillfället gör att det kaosar sig ännu mer för mig & det faktum att folk beter sig som idioter i vårt land gör det inte bättre. Jag har slutat läsa tidningen & går inte in på samtliga nyhetssidor på internet av anledning att jag blir så trött & arg på allt jag ser men igår gick jag av en händelse in på fb och bläddrade lite och såg då en artikel om någon som misshandlar & vanvårdar djur på ett FRUKTANSVÄRT sätt. Detta fick humöret att bli, om möjligt, ännu sämre. (Folk som vanvårdar djur borde dö. Jo, jag tycker det.)

 

Jag som hittills har varit lugn och harmonisk i denna graviditet (helt sant) har nu blivit Monster-Maja i Tengil-tappning De luxe.

Skittråkigt att jag inte kunde "reda upp mig" från mitt vråldåliga humör så att jag kunde träffat fru Lindgren som jag längtat efter. Jag var på så dåligt humör att jag inte ens kunde träffa någon. Hör ni hur illa? Fy fasen.

 

Hua. Nu är jag dock lugnare igen och fy fanken så skönt. Några glas har blivit diskade och insatta på sitt rätta ställe, kattfisen och jag har lunkat omkring i trädgården (i koppel) och njutit av sol & vind, jag har pratat med både systrar och vänner i telefon nu på eftermiddagen och nu närmar sig kvällen och kaffebesök av Joel inväntas.

 

 

Man skulle varit en såndär lätt-&-lagom-tjej som tog allt lite lättare & lugnare istället. Gud så skönt!

Saker man inte får säg.

Nu kommer Mari bli arg på mig.


Det här med Husby-skiten. JAG BLIR SÅ TRÖTT! Egentligen vill jag bara vråla ut "Bete er!!!!" men eftersom att jag inte bor i närheten av Husby (tack gode gud) eller för att mitt vrålande inte skulle göra någon som helst skillnad ändå så kniper jag igen.
Nu på morgonkvisten sa poliserna som gästade nyhetsmorgon att orsaken till detta kaos var det dödande skott som en polis utfärdade mot en man för nån vecka sen.

Fruktansvärt att en polis dödade denna man, men veeeeeet ni vad mannen gjorde? Han rusade med en kniv i högsta hugg mot en av poliserna som i nödvärn sköt mot mannen. Tråkigt, ledsamt och fruktansvärt att han dog men allvarligt talat. Beter man sig så då? Rusar man med en kniv i högsta hugg mot en annan människa? Vem äger problemet? Egentligen.

Polisen angriper knappast oskyldiga människor. Det finns en anledning till att t ex jag inte känner mig ett dugg "hotad" av polisen & det kan ha att göra med att jag lever med ett rent samvete och inte beter mig som en idiot. Gör man fel ska man väl ändå få nåt för det? Eller?! Nu menar jag ju verkligen inte att man ska bli ihjälskjuten. Det finns lagar att följa och följer man inte dom så måste det ju bli konsekvenser, annars skulle samhället se ut som. Ja, som  i Husby för tillfället.

Sån här idioti kostar samhället massor av pengar & är så onödigt.


Vi kan väl hitta en ö, LÅNGT ifrån all civilisation och så kan alla idioter flytta ut till denna ö och bete sig så som behagar. För här, här beter man sig INTE så.

(Tydligen gör man det & det, det är jävligt skrämmande.)

När glädjen byttes mot vrede

 

 

Ser ni vad jag ser på bilden ovan? En styck tvättmaskin som hoppat iväg av sig själv & på sin färd lyckats riva ner både det ena och det andra (bl a en glasvas. Såklart). Min lycka över att ääääääääääääntligen få tvätta idag byttes mot vrede när jag hörde oljuden från tvättstugan. Så, då vart det färdigtvättat för denna gången. Huuuu.

 

 

 

Vet ni hur mycket man hinner med om man går upp tidigt? Svinmycket. Jag har redan käkat frukost x2, varit hos barnmorskan, nästan (!) tvättat färdigt en maskin tvätt, gått en runda ner till havet, diskat & plockat undan, smsat med världens bästa C, kollat igenom alla bloggar mm som jag läser, sorterat post & börjat småfiffilura ihop vad som ska med i den där BB-väskan.

Här går det undan! Ska ösa på som fanken här nu tänkte jag, sen får vi se hur det blir med den saken. Har börjat känna mig tung nu & liten är INTE liten längre. För varje dag som går ser jag framför mig hur Liten blir stor och kommer komma ut som värsta jätte-ungen. Inte jätte-intresserad av det men vad ska man göra. Kan ju hoppas att Liten har formen som en mask & är lång men smal & inte stor på alla håll & kanter. Än så länge har allt gått som en dans med graviditeten & det gör det fortfarande men nu kan jag känna att det är lite halvjobbigt. Liten tar plats & buffrar på som fanken & nu känns det rejält. Det kanske inte är så konstigt med tanke på att vi går in i vecka 40 denna veckan. (Hjälp, var tar tiden vägen?!)

 

Nä ni, nu ska jag sätta fart här medan energin är på topp! 

Såhär fet är man förövrigt i nästan-vecka-40: