Överraskning & kräftfiske

... och så gick det en hel vecka innan jag fick tid över för ännu ett blogginlägg!

God morgon!

Herrejisses vilken härlig morgon. Havet ligger spegelblankt, solen skiner, gräsmattan är sådär fuktig som den är när det är september och det är helt tyst utomhus, förutom lite kvittrande från fåglarna.
Jag är en sån naturfjant som mår fruktansvärt bra av att ha naturen nära.

En vecka har gått sen sist & det har hänt lite saker.
I onsdags förra veckan skulle lilla loppan få sina första sprutor så gubbtrollet tog ledigt för att faderligt stötta upp. I torsdags sen vinkade jag Gubbtrollet hejdå när han körde till jobbet & jag hämtade tidningen. Därefter gick jag upp i sovrummet för att amma. Hörde efter ett bra tag en dörr som öppnades och jag tjoade "gooomorron!" till Karl som sov över hos oss.
Efter en liten stund kommer Gubbtrollet upp för trappen & in i sovrummet (!?)
"Glömde du nåt? -Nä, jag har tagit ledigt. Du och jag ska iväg idag" (Här började jag gråta.)

Alltså. Denna underbara man.


När jag väl kom ner var frukostbordet dukat med nybakade frallor, goda pålägg, Brämhults goda apelsinjuice, kaffe mm.
Åt frukost & vinkade sen hejdå till Karl som skulle hem och sen satt vi oss i bilen för en sväng till Malmö. "Du behöver lite nya kläder!"
Sagt och gjort, vi styrde kosan mot Emporia där vi sen strosade runt hela dagen. Lilla loppan hakade såklart på och var nöjd och belåten hela dagen.


Jag kan inte för mitt liv förstå hur jag lyckats få denna man. Det är inte att vi åkte iväg och shoppade som är grejen, utan den att han i hemlighet planerat för detta, styrt upp allting i smyg, lagt undan pengar utan min vetskap och smusslat utan att jag förstått nånting.

Han gör så mycket mer som betyder så oerhört mycket för mig, inte för att han måste eller känner att han ska, utan för att han är sån.
Jag kan ju skriva ett helt inlägg om bara han, min trygghet i livet, och kommer göra någon dag men nu vill lilla hönan ha lite uppmärksamhet hör jag.

Innan jag säger hejdå så måste jag passa på att tacka Achmed och co för ännu ett UNDERBART kräftfiske. Världens lyckopiller, om man ändå haft er lite lite närmre! <3

 

Puss på er!

"Ett peppande livsstilsmagasin för moderna mammor"

Jajemänsan. "Ett peppande livsstilsmagasin för moderna mammor" Det är precis vad jag nyss beställt. Är jag inte den moderna mamman så säg.

Jag luffsar fortfarande runt här hemma i mina gravidbyxor och håret i en flåttig toffs. Jag har ju duschat sen hon kom, men det är väl också det jag har gjort. Klippt mig har jag också förresten! M-hm. Stilpoängen bara ramlar in här hemma.
Ni kanske tror att jag överdriver, att jag egentligen är superfräsch. Icke! En dag kom syrran in och "åååååååh, har du inpackning i håret? Det måste jag me ta snart! -Nä?"

Nä. Näpp. Då är håret flåttigt mina vänner, när folk tror att man har inpckning i håret utan att man har det.
Hittade ett presentkort här hemma, på just tidningar. Gick in för att kolla utbudet och beställa. Damernas känns ju som just: damernas magasin. Jag är ingen dam. mama... det peppade magasinet för oss moderna mammor. Ha! Moderna mammor. Jovisst. Slängde in en beställning så får vi se hur modern jag blir efter jag läst mina 4 nummer.


I helgen var vi förresten på kalas hos en av mina goa kusiner. Kalasen där hemma är alltid jättetrevliga, skitkul att vara där. I alla fall. Vi pratade om Ernst och hans program när min kusin berättade om en föreläsning som hon & hennes syster var på för många år sen, där just Ernst snackade. Han pratade om att vi i Sverige (eller om det var norden) hade världens finaste kök men att vi inte använder dom. Vi använder ju dom, men inte ANVÄNDER.
Det är så mycket fasad allting. Allt ska vara så fräscht, så flott, så fancy att man inte kan använda det ordentligt.

Är det inte så?

Jag tänker likadant med barn. Vi klär barnen i kläder som är så fina att dom inte kan använda dom. Använda kan dom ju, men inte ANVÄNDA så som barn gör.
Jag vill köpa kläder som går att använda, så att mitt barn får vara just barn. (Det får ju barn med skitsnygga kläder också såklart, men jag vill slippa sitta där och "åååååååh"a mig för att kläderna blir skitiga).

Andra saker som fyller mitt huvud just nu:

- 5:2 dieten. Någon idiot har kommit på att man ska käka i 5 dagar och sen svälta i 2. Nyttigt? Friskt beteende? Väldigt osunt tycker jag.
- Skitreklam från nån "womansdiet" om bukfett som ska väck. VARFÖR sätter man sånt på facebook så att småtjejer (och äldre) ser sånt här skit och får ännu kassare självkänsla?

Jag blir så trött.

Nä fi fasen så blarrigt inlägg. Orkar inte engagera mig och skriva ihop det till en vackert flytande text så det får bli såhär idag. Ett inlägg om en tråkig fasad. Ett inlägg om ytligt skit.. Ett fack som alla vill passa in i. Nog för att jag säkerligen gör likadant men fi fanken så tråkigt, egentligen.

Måste säg att det låter som att jag är på urkasst morgonhumör, men faktum är att jag vaknade jäkligt pigg & utvilad :)
Nu ska jag betala räkningar och organisera ihop alla papper som ligger här hemma. Älskar att organisera!

Puss på er!

kan man pussa ihjäl någon?

 

Kan man det? Är det möjligt att pussa så mycket att personen (ungen) i fråga nästan mister sitt liv? Hoppas inte.

 

Det känns som om att ifall det vore möjligt så hade jag kunnat pussa ihjäl min glada lilla gosfis. Kinderna, nacken, magen, öronen... Åh, detta lilla goa barn. Jag blir helt knäpp, kan pussa hur mycket och hur länge som helst!

 

 

 

Tacksamheten över att ha en Emma (eller tre)

Om man ska peppa upp en fredag till max så ska man ta och träffa någon som man tycker om. Som Emma H, tillexempel. Vi ses inte ofta tyvärr, har mååååånga mil emellan och även om det inte ska vara något hinder så blir det ju ändå lite så. Tyvärr. Men, idag så fick vi till en hel förmiddag tillsammans!

(Det är förresten konstigt det där. Jag har 3 stycken riktigt goa vänner som heter just Emma.)

Emma, Egon... Ja ni, hur ska man beskriva henne? Energiknippe med ENORMT hjärta. Tålamod, godhjärtad, glad, sprudlande, omtänksam. Väldigt omtänksam skulle jag vilja säga. En lyssnare & en skämtare. Nära till skratt har hon, alltid. Hon älskar dåliga ordvitsar. Ni vet sådana "Hej Axel *klapp på sin egen axel*". Hennes skratt är hjärtligt & kluckande och hon slänger alltid huvudet bakåt när hon skrattar.
Hon tar i hand när hon hälsar på folk, om hon inte känner dom sen innan för då gör hon oftast som oftast Silvia-vinken. (Bara det gör ju att man älskar henne.)
Hon är lätt att ha & göra med, på alla sätt och vis. Man kan prata i timmar & ändå ha mer att prata om. Hon är också en sån som man kan prata om allt tillsammans med.

Hon har varit med om mycket men ändå står hon som fastklistrad på marken och är så öppen för livet som man bara kan vara.

Det finns två personer som med jämna mellanrum sätter sig ner och skriver brev och postar till mig. En av dom är Emma, den andra är Achmed. Hur kan man annat än fullkomligt älska sådana människor?
En sån fin sak, att faktiskt sätta sig ner och plinta ner fina ord på ett kort för att göra någon annan människa glad.

Jag är ingen sån som samlar på vänner, snarare en sån som har ett fåtal riktigt nära vänner som känner mig precis utan och innan.

 

Emma är verkligen en sån som hör till den skaran med väl utvalda.

Dammsuga spindlar, finbesök och ännu ett bröllop

 

God morgon på er!

Här vaknade vi till en solig morgon. Gubbtrollet låg kvar i sängen med lilla hönan och läste en av alla Lars Keplers böcker medans jag stressade runt och letade efter en laddare som försvunnit till min systemkamera. Keplers böcker förresten.. läs dom! I alla fall någon av dom. Så jäkla bra! (Tillomed du Emmsen hade orkat läsa! ;))
Nu fylls hela nedervåningen av ljuva toner från John Mayers album Paradise Valley och frukosten håller på att dukas fram. Jag sitter här i vår nya soffa och beundrar våra fönster. Man skulle kunna tro att jag har putsat dom, men icke! Jag har dammsugit dom. Jojomänsan. Vi har haft så in-i-helsikes! med spindlar så när jag inte fick mannen till att gå ut med papper och metodiskt döda dom så tog jag saken i egna händer och dammsög upp dom igår morse. (Slängde givetvis påsen sen så att dom inte kan krypa tillbaka och hämnas, eller göka och skaffa tuuuuuuuusentals små bebisspindlar. Hua!)
Ser dock att dom hade behövt få sig en omgång med putsning..

Igår var en jäkla bra dag på alla sätt och vis. Hann dammsuga våra fönster, plocka ogräs som växt upp i både rabatt och mellan plattorna på altanen, klippa gräset, dammsuga källaren, tvätta och det bästa av allt: träffa Emma.
Hon är ett kapitel för sig själv så igår när jag skulle skriva om dagen så blev det visst ett helt inlägg om bara Emma.


Idag har vi lite saker på g. Vi har nämligen blivit bjudna på ännu ett bröllop! Idag väntar alltså ett bröllop och sen hotellövernattning. Ska bli så jäkla roligt att få träffa gubbtrollets bröder & respektive igen & bruuuudparet och alla andra också såklart!:)

Här har ni en goding som är en hejjare på "ägg, korv och knäböj"!

 

Hoppas ni får en go dag allihopa!

 

 

Inlägget om den begagnade jackan

Jodå. Mamma-monstret har vaknat till liv. Igen? Jajemänsan.

Jag har länge velat ha en viss jacka till min trollunge. Ingen fancy, foxy superhipp jacka som mammsen tycker är "såååååååååååååå snygg" men så in i vassen obekväm för ungen, utan en glad, skön, beskväm jacka som det lilla trollbarnet kan kravla omkring i. Inte för att hon kan kravla, eller ens sitta upp än men ändå. Att jackan, eller vilka kläder som helst, ska vara bekväm är nummer 1 för mig. Trollungen ska ha sköna kläder som hon kan göra vad hon vill med. När hon väl kan springa, leka, hoppa, gegga med lera, klättra i träd, hoppa i vattenpölar, så ska hon få göra det utan att svettpärlorna rinner nerför min panna och paniken växer som en klump inom mig. Måtte det förresten ta lång tid innan vi är där, vid hoppandet & lekandet alltså. (Om jag skulle kunna så skulle jag gladeligen drygat ut bebistiden så länge det bara varit möjligt.)

Nåväl. Jackan var det ja. Denna jackan kostar 500:-. Jag VÄGRAR lägga 500 kronor på nånting som detta trollbarn bara kommer kunna använda sisådär 1-2 månader. Formuleringen blev lite lätt fel för det ska egentligen stå "jag VILL vägra" att lägga ut dessa pengar. Varför? Jo, nu ska ni få höra...

Den enda som faktiskt har glädje av jackan är *trumvirvel*: jag.
Min lilla trollunge kommer inte njuta det minsta av dess utseende utan hon kommer bara ligga där i sin vagn och tycka livet är toppen ändå. Med denna fina jackan, eller utan.
En annan anledning är för att hon växer så snabbt, som alla barn, och därför inte kommer kunna ha jackan så himla länge. Sen behöver hon säkert inte heller ha en jacka eftersom hon ligger nerbäddad.



I alla fall. Nu sitter denna präktiga fröken Ekonomisk i soffan och är nära till tårar för att hon igårkväll MINSANN & DAR visst skulle ha en såndär jacka & letade upp en på blocket. "Gubbtrollet, kolla här! En sån här, kan vi inte åka och kolla? Vi hinner innan programmet börjar!" Sagt och gjort, vi packade in oss i bilen, for iväg och hämtade upp denna jackan som jag precis "fyndat" för under halva priset.

Tror ni att jag känner mig nöjd? Nepp. Kanske ska säga "nopp" förresten för det är ju noppor på jackan och fleecen är inte alls sådär gosig, mjuk & go som jag ville att den skulle va.

Jag skulle ju kunna säg att "jackan inte var i det skicket jag tänkte" men när det står en blond kvinna med snett leende framför mig och pratar sådär innerligt varmt om jackan som hon håller i handen, ja då är det bara att knipa igen och le och tacka och åka därifrån (och på hemvägen försöka plocka noppror så att den skulle bli så som jag ville att den skulle bli.)


Jag VILL återanvända, jag vill köpa begagnat & jag vill framförallt tycka om den begagnade jackan som egentligen är jättefin.
Nu kan jag ju inte heller säga att jag vill köpa en ny, för då har jag betalt 700 kr för en jäkla jacka och DET är verkligen helt oacceptabelt när man är så liten att man inte ens kan skita ner sig. ("Skita ner sig" kan hon ju, men inte med smuts)


Så. Det var inlägget om den blocket-fyndade jackan som jag egentligen ville ha ny men som kommer bli bra när mitt sinne (och min man) har lugnat ner mig.

Bah!

Hör upp alla havande kvinnor!

"Pling, pling! Heeeeeeeeeeej! Grattis till lilla barnet. Vi tänkte komma och hälsa på, när passar det er? Jasså ni har mycket... Ja, vi förstår. Klart det blir mycket. Usch ja... Men ni, vad säger ni om imorgon? Ha? Mm? Kunde det passa kanske? Ja ja, men vi kommer bara en snabbis!"


M-hm- Multiplicera det med åttahundra likadana jag-vill-inte-störa-men-får-jag-inte-hälsa-på-er-bebis-så-bryter-jag-mig-in-i-huset-med-våld-sms/samtal. "Vi kommer bara en snabbis" är ren och skär lögn. Inget litet" bebis-besök varar en liten stund utan du kommer snällt få sitta där i soffan på ditt nyförlösta underliv med en binda stor som en surfbräda och sörpla på ditt kaffe, äta ännu en kaka (för yes, du kommer känna dig smal även om du skulle väga närmare tresiffrigt efter förlossningen & tycka att "en kaka mer eller mindre gör ingen skillnad") och härda ut besöken. Ett efter ett.
Din sambo, om du ligger inne med en godhjärtad sådan, kommer fara till affären och handla fika lika ofta som han dimper ner arslet på toastolen, om inte oftare. Ni kommer shoppa loss på fika, frallor, kaffepaket och pålägg för summor som ni inte ens trodde var möjliga.

När ni tillslut, efter VECKOR av besök, tror att ni kan njuta av det nya familjelivet så kommer dom igen. "Heeeeeeeeeeej! Gud nu var det ju så längesen! Växer hon så det knakar? Au, vi bara tänkte om vi kanske kunde komma inom nån dag sådär? Au, bara på en snabbis" Snabbis va det ja..

Och så börjar det om igen...


Alla skriver om den fantastiska sommaren, som verkligen har varit helt underbar & fantastisk på alla sätt och vis, men jag kan ändå inte frångå den känslan att vår sommar blev lite halvt bestulen.
När vår lilla höna kom till världen sken solen som aldrig förr och det enda vi ville var att mysa med vår lilla, fina, goa tjej tillsammans som en familj & njuta av sommaren. Gubbtrollet var hemma från hönans födsel och 6 veckor fram och nästintill varenda dag bjöds det på besök & innesittande.

Missförstå mig rätt. Jag äääälskade verkligen vartenda besök & tyckte det var superkul att alla ville träffa oss så detta inlägget är liksom hälften-hälften. Hälften skämt & hälften allvar, för jag gillar ju att skriva loss ordentligt och få det till att låta lite, lite värre än vad det är. (För det är tusen gånger roligare att läsa ett raffigt inlägg).

Den första tiden är dock alldeles speciell och den skulle jag vilja ha helt ostörd tillsammans med just min familj. Om vi är så pass lyckligt lottade att vi kan få fler barn (för sånt vet man ju aldrig!) så har vi bestämt , redan nu, att allihopa som vill komma ska få komma på en och samma dag så att man sen kan få göra just precis det enda man vill som nybliven mamma och pappa: njuuuuta, ta det lugnt, mysa, gosa bebis i nacken och svettsas samman som den nyblivna & lite halvt vilsna familj som man nu är. För hur det än är så skulle det vara otroligt skönt att själva få reda ut allt som man aldrig gjort förr.


Så, till er havande kvinnor: Lås in er! Den första tiden är alldeles, alldeles underbar så njuuuuuut och sug musten ur varenda dag utan att känna stress inför alla besök.