Det vackraste jag har i livet

 

 

 

Kolla bara. Det vackraste jag har i livet. Dessa två, min familj. Min alldeles egna familj, som jag själv har valt ut och skapat. Det kan vara det största som finns, att fått chansen att bilda en alldeles egen familj tillsammans med sin själsfrände. Önskar att alla godhjärtade människor får vara med om den otroliga kärleken som det ger en.

 

Vad som händer hos oss. Ja, inte haglar blogginläggen över er direkt nuförtiden. Vi sysselsätter oss med att vara med varandra och njuta. Omfamna dagarna sådär så att man verkligen suger musten ur varenda dag. Det sysselsätter vi oss med.

Vi har också sysselsatt oss med BVC-besök, beställt en soffa, hälsat på mormor/gammelmormor ett par gånger (hon var förövrigt den första förutom mig & gubbtrollet som fick se vår lilla trollunge), fixat lite i trädgården, promenerat & myst med vårt lilla troll.

 

Vårt alldeles egna lilla troll.

 

22:04

 

 

 

 

 

22:04 kom hon.

 

 

För en vecka sen låg jag på BB med en alldeles ny liten tjej bredvid mig & var helt vimmelkantig av alla känslor som välde ur kroppen på mig. 22:04 är hon född, 03:30 kom vi upp på BB efter alla saker som skulle fixas. Jag var så trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna men ändå var de det enda jag ville så jag kunde ligga och titta på henne. Nu har hon funnits i vårt liv i en hel vecka. Vår fina lilla dotter. 

 

På en vecka har vi lärt oss massor. Vi har varit ute på våra första promenader. 7 km lunkade vi fram i solsken saaaaakta men säkert här i veckan & gud så skönt det var. Igårkväll tog jag & lillfisen med oss systrar + Emma på en go kvällspromenix vid vattnet medans pappatrollet joggade 9 km med min andra syster. Sovit middag med en varm liten dotter på bröstet har det hunnits med ett antal gånger under veckan, liksom blöjbyten, tusen amningar, vyssjande & tröstande. Ja ni, detta är helt klart det bästa som hänt mig i livet. Det, & den dagen då jag kom fram till att gubbtrollet nog fanken visst var nån att hålla fast vid.

 

Jag vill stanna tiden och fortsätta leva i denna underbara lilla bebisbubbla som vi lever i nu. Jag kan inte titta mig mätt på henne och får flera gånger om dagen torka lyckotårar som rinner nerför mina kinder. Hon får mig att glömma bort en mörbultad kropp, ömma bröst & bristen på sömn. Bara sådär.

 

Hennes far skulle jag inte klara mig utan en sekund & jag är så glad att just precis han finns i mitt, vårt, liv. Han var ett enormt stöd under förlossningen, liksom den helt fantastiska personalen på både förlossning & BB.( Kommer aldrig någonsin glömma vår helt otroliga barnmorska Cecilia Persson!)

 Här hemma servar pappatrollet mig med fina frukostar & middagar och gör allt han kan för att få oss att må bra. Vad skulle vi gjort utan han? Allvarligt talat, vad skulle vi gjort utan han?

 

Världens bästa pappatroll.

 

 

Jag ska ta vara på varenda dag och suuuuga in denna helt makalösa känsla & överösa min lilla dotter med all kärlek som ryms i min kropp.

 

 

 

 

 

 

 

(Ps. Ni som undrat om jag hade nån aning om vad som fanns i magen på mig och jag sagt att jag inte haft en aaaaaning... Jag trodde faktiskt att det skulle bli en liten tjej.)

Äntligen är hon här ♥

 

 

 

 

Ord är överflödiga & känslan är helt obeskrivlig.

Hur är det ens möjligt att älska någon så mycket? 

Vår fina, fina, lilla tjej.

 

Vi är världens stoltaste & lyckligaste föräldrar.

 

 

 

♥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(För att slippa ta diskussioner & påminna folk så säger jag här & nu att inga bilder på vår lilla tjej ska ut på internet. Varken facebook eller bloggar.)

 

 

 

 

 

 

 

Blandade bilder & tjockis i vecka 41

 

 

Såhär gött har vi det här hemma:

 

 

 

 

Gamla bilder sen Eurovision men så jäkla goa så dom får hänga med på ett hörn ändå! Selmafisen i trädgården är från en annan dag men också värda att visas.

Vill ni veta vad jag gjort idag?

Här spenderade jag bl a go snacketid tillsammans med Sandra ikväll:

 
 

 

 

... visst ser det skönt ut? Det var det också! Innan idag har jag sysselsatt mig med balkongmys, läst lite, flyttat lite saker, ätit en överbliven hamburgare som vi grillade tillsammans med vår helt fantastiska rörmokare Joel igårkväll, hummat & lyssnat på en styck pappa som tycker vi har hittat huset med stort H, och jag också hunnit sova en liten stund tillsammans med min lilla Selmafis spinnande alldeles intill.

Go dag helt enkelt. Nu har jag & gubbtrollet precis ätit vår torsdagsmat: ärtsoppa & pannkakor. Livet är bra gött ibland hörrni!

För ett år sen...

.... Hade jag det såhäääääär gött:

Tänk om jag vetat då att jag ett år senare skulle sitta på balkongen i mitt & gubbtrollets alldeles egna hus med en gravidmage som bara väntar på att sprängas eller alternativt pysa ihop.

Tänk om jag hade vetat det!

 

För ett år sen var jag & mamma i Turkiet på en riktig feel-good-resa som innehöll god mat, träning, inspiration, god sömn, härliga kvällar & stekande sol. Fy fanken så glad jag är för den resan!

 

Igår var det dagen D. Vår BF-dag (beräknad förlossning). Dagen kom & gick utan att nånting hände.. Som tur var så hörde fru Lindgren av sig och bjöd över mig på snicksnackande i hennes kökssoffa. Sån jäkla tur man har så goa vänner & så nära! :)

Idag är det alltså dagen efter beräknad förlossning. Känns väl som att man har väntat länge nog nu kan jag tycka. Liten verkar dock tycka att det är toppen där inne och trivs som aldrig förr. Skulle inte förvåna mig om jag får en sjuhelsike förlossning där det drar ut på tiden och jag får bli igångsatt, som straff för den goa graviditet jag lyckats få. Den som väntar får se, idag blir det iallafall ingen unge!

 

Tänkte att jag skulle fördriva tiden med att baka men vädret är ju helt underbart så än så länge har jag bara suttit på balkongen tillsammans med kattfisen spinnandes bredvid mig och njuuutit av sol & värme. Gud så gott vi har det här! Är så jäklans glad för vårt hus, vår Liten & för alla vänner/familj vi har runt oss.

 

Nu är det bara att väääänta. Som Ida Sofia sa: "oavsett hur man räknar så är det MAX 14 dagar kvar tills du får träffa liten." Så sant, så sant!

 

Liten fisunge... kom ut nu! (Eller senare ikväll förresten för nu är det för varmt för att föda barn & mammsen hatar svett!)

 

 

 

 

 





Att vänta.... (39+6!)

Nepp, ingen unge så långt ögat kan nå. Beräknat till imorgon men den infon verkar Liten ha missat...!

Vad som förgyllt mina dagar: snackepaus med Emma & Ida, balkongskydds-bygge med pappa (till vår lilla kattfis, så hon kan vara ute på balkongen och lufta sig när hon vill), matsalsbordsfyndande, att ha fått upp lite, lite saker till i huset, att ha renbäddat & svaaalt o sovrummet, att skötbordet nu är färdigt med lull-lullande, att allt porslin/grytor/kökstillbehör snart har funnit sina nya platser här, kvällsfika med svärmor & Calle & sms från goa, sköna, underbart fina vänner.

Lite saker har jag ändå att va glad för. Rätt så många saker faktiskt! Vid detta laget så känner ni mig & vet att jag är rätt så snabb i vändningarna. Lika glad som jag kan va, lika mycket blixt & dunder finns det i mig! ;)


Har förresten hört att man får otroooooligt tålamod som mamma. Kan tycka att det kunde kommit innan själva mamma-grejen (typ nu) dock... Men! Jag håller hoppet uppe! ;)

Endast Monster-Maja är vaken

M x3 här idag.

M, som i Måndag och...
M, som i Monster-Maja.

Fy fan vad jag är trött på att saker ALDRIG BLIR FÄRDIGA. Det är som den där dåliga vitsen "vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren?" ni vet. Man väntar och väääääääääntar och väntar tills man tror att ögonen ska ploppa ut och hjärnan ska rinna ut & ändå har man inte väntat klart. Jag väntar på att allt ska bli färdigt, på att kartonger, målarburkar, verktyg och andra jävligt ointressanta/fula saker ska bort från min åsyn. Jag väntar på att saker ska upp, på att saker ska färdas, på att "det sista" ska hända.

Jag vill ha upp tavlor, tavellister, lull-lull & annat mög som gör ett hem hemtrevligt. Även om jag flyttar saker, plockar upp & ner lådor och organiserar tills hjärnan kollapsar så händer ingenting. Det är som när lillsyrran har "städat" där hemma, man ser det inte. Jag kan inte flytta sakerna dit dom ska för där är det jobb kvar att göra. På alla ställen? Jepp, på alla ställen.

På tal om att vänta så tror jag jätte-ungen i min mage vägrar komma ut, men det är bara en liten del av det hela. Det stör inte så värst eftersom om ungen hade varit ute så skulle jag kunna göra, om möjligt, ännu mindre. Nu får den liksom hänga med i min städning vare sig den vill eller inte nu. Vet egentligen inte vad den vill eftersom den verkar tycka att allt jag gör är toppen. "Men sååååå får man inte säga". Jopps, det får man visst. Det råkar vara så att Monster-Maja ska bli mamma. Monster-Mamma.


Nu ska jag försöka skruva upp en (satans) krok för miljonte gången så att vi i alla fall har nånstans att hänga av jackan. Det kan ju va lite småtrevligt sådär kan jag tycka.


Pusspuss från Monster-Maja.