Köksrenovering

 

 

God morgon!

 

 

 

Eller, god förmiddag kanske passar bättre nu! :)

 

Igår blev det inte alls en mulen dag. Jag trodde det när jag traskade hemifrån på förmiddagen. Tog en sväng inom jobbet för att hälsa på Världens Bästa Camilla och tänkte sen shoppa loss på en filt till lilla hönan, men den fanns dessvärre inte. Från början var vädret rätt okej, det är ju oftast lite friskare vindar vid havet där vi bor, men ju längre jag gick desto varmare blev det. Man ska inte klaga, men jäääääklar vad kvalmigt & kvavt det var! Hade jag vetat att det skulle vara så varmt skulle jag nog tagit en mindre sväng än dom 13 km jag slängde till med. Hua!

Väl hemma sen däckade både jag & hönan i sängen. Kvällen till ära sen bjöds det på sprängande huvudvärk, som blev lite bättre efter gubbtrollets ryggmassage.

 

Älsklingen är på jobbet & jag har precis matat både mig själv och lillfisen här. Jag tänkte att hon skulle vila lite nu, men det verkar inte hon tänka.. ;) Tänkte i alla fall visa er lite bilder på köket. Både före och lite halv-efter. Det är ju inte riktigt färdigt än men lite kan man ju visa i alla fall.

Här har vi då köket före:

Här drar Joel & Gubbtrollet igång en rivning en kväll, i sällskap med lite öl & grogg om jag inte minns fel ;)
Vi hade en vägg som vi öppnat upp, mellan kök & "matsal". En liten del av väggen var en gammal murstock som vi valde att spara.

Japp, där har vi han. Min favorit-Joel!

Rivning pågår!

Den nuvarande "matsalen".. Eller ja, förlängning av köket kan man säg! :)

 

Bilden som är här ovan är på vår nuvarande "matsal".

 

Efter rivningen skulle alla skåp & stommar bort...

Mitt i allt det fula fanns denna fina!

När rivningen var färdig skulle golv & tak bort. Taken var egentligen fina men när vi tog bort mellanväggen visade det sig bli nivåskillnad på taken mellan kök & matsal.

Lilla Selmafisen inspekterar. Här ser ni lite av tegelväggen som vi valde att behålla & det gamla golvet.

Allt borta & väggen gipsad och fin!

Köket

Matsalen

 

Golv & tak har jag tyvärr inga bilder på så nästa bild här under blir då både golv & tak är färdigt & köket har satts. Spisen är dock fortfarande frånvarande.

 

Vi valde att sätta köket nästan som det satt innan & bygga ut en köksvinkel där väggen var förr, runt tegelväggen. Anledningen till att vi valde att sätta köket som vi gjorde var av praktiska skäl, el & vatten kunde vara kvar & "flödet" i köket funkade bäst så som det var. Det blev mest praktiskt & snyggast helt enkelt!

 

Här under kommer bilder när köket är satt & kyl-&-frys kommit in:

 

Dagarna innan Liten kom fick vi spis & diskmaskin på plats, elen kopplades in och kaklet blev satt. (Vi hann!!!! Puh!)
Det är fortfarande lite kvar (el, ny bänkskiva (den nuvarande är transportskadad) och tegelväggen ska fixas med rostfri plåt & muras till på ena sidan) men ni kan ändå få se i alla fall lite av hur det ser ut för tillfället.

Längtar tills allt är färdigt så man kan fixa det roliga, alla detaljer, "lull-lull" & sätta sin egen prägel på det hela! :)


Köket just nu:

Stökig bild men det skiter vi i ;)

Utan Joel, Max & pappsen så hade detta ALDRIG blivit färdigt! Vänner kan man lita på (inte hantverkare ;))!

Ni ska få se mer så fort vi fått lite mer ordning. Nu ska jag försöka få lillfisen att komma till ro för att sen kanske fixa lite här hemma idag. IDAG är det nämligen mulet ute & en perfekt inne-fixar-dag! :)

Hoppas ni får en go dag idag!

Förlossningsberättelse

God morgon!

Onsdag idag & en mulen sådan ser det ut att bli. Man kan ju inte klaga på vädret denna sommaren, det har ju verkligen varit heeeelt fantastiskt! En mulen dag mer eller mindre behövs det me! :)

Lill-lördag idag & vi har redan kommit halvvägs genom veckan. Tiden går så jäkla fort nu tycker jag, lilla hönan har redan hunnit bli 2 månader och växer så snabbt att man nästan kan SE med blotta ögat hur centrimeter för centimeter läggs till hennes längd.
Har tänkt några gånger på att man kanske skulle ta och knåpa ihop en förlossningsberättelse, mest för min egen skull så att jag kommer ihåg, så nu jäklar ska det bli av.

Okej, nu kör vi.

Torsdagen den 30 maj var en go dag på alla sätt och vis. Jag pulade här hemma, träffade Sandra, dom HÄR bilderna togs, jag fotade magen hemma i spegeln och livet var allmänt skönt. Bortsett från lite "magknip" som jag då inte alls förstod var början på nånting heeeeelt otroligt.

Såhär såg magen ut dagen innan:

"Magknipet kom med ojämna mellanrum för att under natten mellan den 30 och 31 maj tillta och komma lite jämnare. Jag fattade fortfarande ingenting men ringde ändå Ida vid 3-tiden på natten för att säg att "det kanske, bara KANSKE, är på gång".
Natten gick jag och likaså jag. Kunde inte sova och fördrev tiden med lite allt möjligt. "Magknipet" tilltog och stannade sen av... tilltog och stannade av....

Fredagen den 31 maj kom och jag & gubbtrollet bestämde att det nog fanken vore bra om han stannade hemma. Han klippte gräset, fixade med lite bil-tjofräs och pulade i godan ro medans jag gick runt inomhus och svettades.
När klockan var runt 9 på morgonen ringde jag in till förlossningen för att rådfråga lite om fosterrörelser. Tyckte det var längesen jag verkligen kände nånting och den goa barnmorskan som jag fick prata med tyckte vi skulle komma in för att se att allt verkligen var OK.

Vid 11-tiden kom vi in i ett undersökningsrum där det kopplades upp massa CTG-trådar och man följde allt via en skärm.
Allt var tipptopp men vi skulle i alla fall, för säkerhetens skull, göra ett ultraljud också.

Fick tid vid 13. Vid detta laget var jag så trött så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Hade inte sovit på hela natten, inte ätit, och visste liksom inte riktigt vad som hände eller var nånstans i allt jag stod. Gubbtrollet drog med mig ner i cafeterian för att äta och fördriva tiden & därefter fick jag lite ny energi.

Närmare 14-tiden fick vi äntligen träffa läkaren som skulle göra ultraljudet. Ultraljudet gjordes och under tiden hann jag få två omgångar av "magknipet" som läkaren uppfattade varpå han tyckte att vi kanske skulle se om nåt hade hänt. Sagt och gjort, undersökningen visade att jag var öppen 3 cm. "Stanna eller åka hem?" "Stanna" sa den barnmorskan som jag tidigare på morgonen hade pratat med i telefon.

Lite efter 15 nångång fick vi träffa vår UNDERBARA barnmorska Cecilia som gav oss ett rum & fixade iordning ett bad i deras SPA-avdelning. Där fördrev jag & gubbtrollet sen tiden tills klockan var runt 17 och värkarna (japp, NU fattade jag att det var värkar) tilltog.
Undersökning nummer 2 visade att jag nu var öppen 5 cm. Lustgasen erbjöds och jag var snabb med att hoppa på lustgas-tåget. Fokus för mig vid denna tiden var på Selmafisen där hemma... Ha ha. Roligt såhär i efterhand men guuuuuud vad jag tänkte på min lilla stackars katt som fick va "ensam hemma". Ha ha! Ja herregud.

Från 17 till 20 klarade jag av situationen bra och allting gick som det skulle. När dom sista cm skulle öppnas tyckte jag att tiden stod stilla. Fick fruktansvärt ont i ryggen där nångång också så då fick jag två stycken "sterila kvaddlar" som gjorde så.jäkla.ont! men gjorde sån fruktansvärd nytta!

Från 8 cm till krystandet... Hua, det var segt! Tiden gick & vid 21 var jag fullt öppen (låter fruktansvärt ju.) och fick tillåtelse att krysta. Hah! Vilken lättnad. Smärtan försvann och nu skulle man "bara" krysta. Tyckte det kändes som att "skita ut en melon" men själva framfödandet var inget som jag tyckte var särskilt farligt. Har hört att det bränner som fanken när barnet ska ut men det var inget jag kände sådär. Krystade för glatta livet och fick ständigt druvsocker intryckt i munnen för att få energi för jag var helt slut.
Kryst, kryst, kryst & PLOPP! 22.04 kom Liten äääääntligen ut!

"Var är det för nåt?!" frågade jag. "Titta själv" fick jag till svars och när jag försökte se såg jag bara navelsträngen först. Sen, sen såg jag. "Ååååååååååååååååh, en flicka!" sa jag innan jag nästan somnade. Gubbtrollet klippte navelsträngen, jag fick upp henne på bröstet och kunde äntligen andas ut.

Om det gör ont? Jepp. Om det är värt det? Åh ja.

 

Hua! Tänk att man klarat av en förlossning. Så jäkla coolt. En sak som är säker: jag hade aldrig! klarat det utan Lars vid min sida. Denna fantastiska människa, jag är så jäkla glad att jag har han.

Jag är så tacksam för min graviditet, att jag mådde så bra och kunde köra på som jag gjorde ända till slutet. Jag var trots allt höggravid under tiden som vi packade ner hela lägenheten i lådor, bar allting ner för alla trapporna, lastade släp fulla med saker, rev och renoverade huset.
Mådde oförskämt bra hela tiden (förutom illamåendet i början men det är så lite så det räknas inte) och förlossningen var hur bra som helst.

Nu ska jag springa upp till min lilla sömntuta och se om hon kanske är lite hungrig :)

Ska knåpa ihop lite köksrenovering-inlägg så fort jag kan me...

 

 

Puss på er!

En hel uppsats!

Heeeeeej!

Ja herregud hörrni, det var inte igår vi hördes av! Hur är allt? Jag ser att ni är några tappra som fortfarande tittar in här trots att blogginläggen knappast haglar över er längre.
Jag har satt mig ner massor av gånger för att heja på er men sen har det inte blivit så. Man vill ju ha bilder att visa, roliga saker att skriva och sådäran. Nu får ni inget av det, men lite, lite sommarläsning & uppdatering får ni i alla fall.

Här hemma njuter vi fortfarande för fullo. Vardagen har rullat igång ordentligt med jobb för gubbtrollets del och diverse mamma-sysslor för min del.
Lilla hönan växer så det knakar och jag tycker att hon är så jäkla rolig! En riktig go och gla liten unge har vi fått & hon snackar & flinar för fullt här hemma.

Under gubbtrollets första arbetsvecka drog jag igång husmodern inom mig (fick gräva djupt för att hitta henne!) och lagade mat som var färdigt lagom tills han kom hem igen. Första dagen inledde jag med baconinlindad kyckling som blev överröst med beröm "MMMMMM, så gott detta var älskling! Mmmmm, verkligen suuuuupergott! -Mmm, ta inte i så du spricker". Ungefär så lät det.
Dag två. Vet ni vad jag gjorde då? Smällde till med att laga en köttfärspaj så stor så att den räckte resten av veckan sen. Ska tilläggas att det räckte både till matlådor OCH till kvällsmat. Ha ha, väldigt nöjd över den rätten får jag säg.
Mat-modern inom mig har, som ni hör, fortfarande inte tittat fram. 

När jag inte funderar över mat & tråkigheter här hemma så förgyller vi dagarna med massa promenerande. Jag & mamma tar bilen till olika ställen här i trakterna och promenerar friskt tillsammans. Så jäkla trevligt & skönt. Känner att kroppen är sig lik & jag tror att mina ihärdiga promenader fram till&med vecka 35 i graviditeten har gjort sitt! Promenixa kan jag, jogga döööör jag (fortfarande) av. Oftast blir våra turer runt 6-8 km men ibland ökar vi på rundorna och förra veckan blev det en tur på 1,5 mil. Sådana rundor gick jag ofta förr, men nu vart det ett tag sen sist.

Jag skulle ju kunna visa er huset, som jag har förstått att vi vill se, men det är f-o-r-t-f-a-r-a-n-d-e  inte färdigt.
Det är som den dåliga vitsen "Vad är det som går och går och ALDRIG kommer till dörren? HANTVERKAREN!"
Tålamodet, som alla sa skulle poppa upp när man fått barn, har fortfarande inte dykt upp. Hade kunnat fota vissa vinklar så ni får se lite i alla fall, ska se om jag kan fixa det!

Idag är det lördag och gubbtrollet är hemma. Vi låg lääänge och drog oss i sängen, snackade med lillfisen som gurglade & jollrade för fullt och gubbtrollet passade på att läsa lite. Fick en riktigt god sömn inatt och det gör verkligen sitt. Vi är riktigt lyckligt lottade och har en liten höna som sover minst 6 timmar i sträck men inatt slängde hon till med att somna vid 21 för att sen vakna vid 7 imorse. Tack vare det så fick jag & mitt gubbtroll en mysig middag med tända ljus & flera timmar på oss att bara prata. Det är viktigt hörrni, att prata!
Ja, nog om allt sånt.


Kolla, en hel uppsats fick ni nu på morgonkvisten. Inte illa alls! Nu ska jag & mitt gubbtroll ska sätta oss ner och kika på lite kläder till hönan, sen får vi se vad dagen bjuder på. En tur till gammelmormor står i alla fall på schemat :)

Puss på er alla!

Det vackraste jag har i livet

 

 

 

Kolla bara. Det vackraste jag har i livet. Dessa två, min familj. Min alldeles egna familj, som jag själv har valt ut och skapat. Det kan vara det största som finns, att fått chansen att bilda en alldeles egen familj tillsammans med sin själsfrände. Önskar att alla godhjärtade människor får vara med om den otroliga kärleken som det ger en.

 

Vad som händer hos oss. Ja, inte haglar blogginläggen över er direkt nuförtiden. Vi sysselsätter oss med att vara med varandra och njuta. Omfamna dagarna sådär så att man verkligen suger musten ur varenda dag. Det sysselsätter vi oss med.

Vi har också sysselsatt oss med BVC-besök, beställt en soffa, hälsat på mormor/gammelmormor ett par gånger (hon var förövrigt den första förutom mig & gubbtrollet som fick se vår lilla trollunge), fixat lite i trädgården, promenerat & myst med vårt lilla troll.

 

Vårt alldeles egna lilla troll.

 

22:04

 

 

 

 

 

22:04 kom hon.

 

 

För en vecka sen låg jag på BB med en alldeles ny liten tjej bredvid mig & var helt vimmelkantig av alla känslor som välde ur kroppen på mig. 22:04 är hon född, 03:30 kom vi upp på BB efter alla saker som skulle fixas. Jag var så trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna men ändå var de det enda jag ville så jag kunde ligga och titta på henne. Nu har hon funnits i vårt liv i en hel vecka. Vår fina lilla dotter. 

 

På en vecka har vi lärt oss massor. Vi har varit ute på våra första promenader. 7 km lunkade vi fram i solsken saaaaakta men säkert här i veckan & gud så skönt det var. Igårkväll tog jag & lillfisen med oss systrar + Emma på en go kvällspromenix vid vattnet medans pappatrollet joggade 9 km med min andra syster. Sovit middag med en varm liten dotter på bröstet har det hunnits med ett antal gånger under veckan, liksom blöjbyten, tusen amningar, vyssjande & tröstande. Ja ni, detta är helt klart det bästa som hänt mig i livet. Det, & den dagen då jag kom fram till att gubbtrollet nog fanken visst var nån att hålla fast vid.

 

Jag vill stanna tiden och fortsätta leva i denna underbara lilla bebisbubbla som vi lever i nu. Jag kan inte titta mig mätt på henne och får flera gånger om dagen torka lyckotårar som rinner nerför mina kinder. Hon får mig att glömma bort en mörbultad kropp, ömma bröst & bristen på sömn. Bara sådär.

 

Hennes far skulle jag inte klara mig utan en sekund & jag är så glad att just precis han finns i mitt, vårt, liv. Han var ett enormt stöd under förlossningen, liksom den helt fantastiska personalen på både förlossning & BB.( Kommer aldrig någonsin glömma vår helt otroliga barnmorska Cecilia Persson!)

 Här hemma servar pappatrollet mig med fina frukostar & middagar och gör allt han kan för att få oss att må bra. Vad skulle vi gjort utan han? Allvarligt talat, vad skulle vi gjort utan han?

 

Världens bästa pappatroll.

 

 

Jag ska ta vara på varenda dag och suuuuga in denna helt makalösa känsla & överösa min lilla dotter med all kärlek som ryms i min kropp.

 

 

 

 

 

 

 

(Ps. Ni som undrat om jag hade nån aning om vad som fanns i magen på mig och jag sagt att jag inte haft en aaaaaning... Jag trodde faktiskt att det skulle bli en liten tjej.)

Äntligen är hon här ♥

 

 

 

 

Ord är överflödiga & känslan är helt obeskrivlig.

Hur är det ens möjligt att älska någon så mycket? 

Vår fina, fina, lilla tjej.

 

Vi är världens stoltaste & lyckligaste föräldrar.

 

 

 

♥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(För att slippa ta diskussioner & påminna folk så säger jag här & nu att inga bilder på vår lilla tjej ska ut på internet. Varken facebook eller bloggar.)

 

 

 

 

 

 

 

Blandade bilder & tjockis i vecka 41

 

 

Såhär gött har vi det här hemma:

 

 

 

 

Gamla bilder sen Eurovision men så jäkla goa så dom får hänga med på ett hörn ändå! Selmafisen i trädgården är från en annan dag men också värda att visas.

Vill ni veta vad jag gjort idag?

Här spenderade jag bl a go snacketid tillsammans med Sandra ikväll:

 
 

 

 

... visst ser det skönt ut? Det var det också! Innan idag har jag sysselsatt mig med balkongmys, läst lite, flyttat lite saker, ätit en överbliven hamburgare som vi grillade tillsammans med vår helt fantastiska rörmokare Joel igårkväll, hummat & lyssnat på en styck pappa som tycker vi har hittat huset med stort H, och jag också hunnit sova en liten stund tillsammans med min lilla Selmafis spinnande alldeles intill.

Go dag helt enkelt. Nu har jag & gubbtrollet precis ätit vår torsdagsmat: ärtsoppa & pannkakor. Livet är bra gött ibland hörrni!