Om man ska peppa upp en fredag till max så ska man ta och träffa någon som man tycker om. Som Emma H, tillexempel. Vi ses inte ofta tyvärr, har mååååånga mil emellan och även om det inte ska vara något hinder så blir det ju ändå lite så. Tyvärr. Men, idag så fick vi till en hel förmiddag tillsammans!
(Det är förresten konstigt det där. Jag har 3 stycken riktigt goa vänner som heter just Emma.)
Emma, Egon... Ja ni, hur ska man beskriva henne? Energiknippe med ENORMT hjärta. Tålamod, godhjärtad, glad, sprudlande, omtänksam. Väldigt omtänksam skulle jag vilja säga. En lyssnare & en skämtare. Nära till skratt har hon, alltid. Hon älskar dåliga ordvitsar. Ni vet sådana "Hej Axel *klapp på sin egen axel*". Hennes skratt är hjärtligt & kluckande och hon slänger alltid huvudet bakåt när hon skrattar.
Hon tar i hand när hon hälsar på folk, om hon inte känner dom sen innan för då gör hon oftast som oftast Silvia-vinken. (Bara det gör ju att man älskar henne.)
Hon är lätt att ha & göra med, på alla sätt och vis. Man kan prata i timmar & ändå ha mer att prata om. Hon är också en sån som man kan prata om allt tillsammans med.
Hon har varit med om mycket men ändå står hon som fastklistrad på marken och är så öppen för livet som man bara kan vara.
Det finns två personer som med jämna mellanrum sätter sig ner och skriver brev och postar till mig. En av dom är Emma, den andra är Achmed. Hur kan man annat än fullkomligt älska sådana människor?
En sån fin sak, att faktiskt sätta sig ner och plinta ner fina ord på ett kort för att göra någon annan människa glad.
Jag är ingen sån som samlar på vänner, snarare en sån som har ett fåtal riktigt nära vänner som känner mig precis utan och innan.
Emma är verkligen en sån som hör till den skaran med väl utvalda.
1 kommentar:
Så mysig och fin bild på er! :)
Skicka en kommentar