Inlägget om den begagnade jackan

Jodå. Mamma-monstret har vaknat till liv. Igen? Jajemänsan.

Jag har länge velat ha en viss jacka till min trollunge. Ingen fancy, foxy superhipp jacka som mammsen tycker är "såååååååååååååå snygg" men så in i vassen obekväm för ungen, utan en glad, skön, beskväm jacka som det lilla trollbarnet kan kravla omkring i. Inte för att hon kan kravla, eller ens sitta upp än men ändå. Att jackan, eller vilka kläder som helst, ska vara bekväm är nummer 1 för mig. Trollungen ska ha sköna kläder som hon kan göra vad hon vill med. När hon väl kan springa, leka, hoppa, gegga med lera, klättra i träd, hoppa i vattenpölar, så ska hon få göra det utan att svettpärlorna rinner nerför min panna och paniken växer som en klump inom mig. Måtte det förresten ta lång tid innan vi är där, vid hoppandet & lekandet alltså. (Om jag skulle kunna så skulle jag gladeligen drygat ut bebistiden så länge det bara varit möjligt.)

Nåväl. Jackan var det ja. Denna jackan kostar 500:-. Jag VÄGRAR lägga 500 kronor på nånting som detta trollbarn bara kommer kunna använda sisådär 1-2 månader. Formuleringen blev lite lätt fel för det ska egentligen stå "jag VILL vägra" att lägga ut dessa pengar. Varför? Jo, nu ska ni få höra...

Den enda som faktiskt har glädje av jackan är *trumvirvel*: jag.
Min lilla trollunge kommer inte njuta det minsta av dess utseende utan hon kommer bara ligga där i sin vagn och tycka livet är toppen ändå. Med denna fina jackan, eller utan.
En annan anledning är för att hon växer så snabbt, som alla barn, och därför inte kommer kunna ha jackan så himla länge. Sen behöver hon säkert inte heller ha en jacka eftersom hon ligger nerbäddad.



I alla fall. Nu sitter denna präktiga fröken Ekonomisk i soffan och är nära till tårar för att hon igårkväll MINSANN & DAR visst skulle ha en såndär jacka & letade upp en på blocket. "Gubbtrollet, kolla här! En sån här, kan vi inte åka och kolla? Vi hinner innan programmet börjar!" Sagt och gjort, vi packade in oss i bilen, for iväg och hämtade upp denna jackan som jag precis "fyndat" för under halva priset.

Tror ni att jag känner mig nöjd? Nepp. Kanske ska säga "nopp" förresten för det är ju noppor på jackan och fleecen är inte alls sådär gosig, mjuk & go som jag ville att den skulle va.

Jag skulle ju kunna säg att "jackan inte var i det skicket jag tänkte" men när det står en blond kvinna med snett leende framför mig och pratar sådär innerligt varmt om jackan som hon håller i handen, ja då är det bara att knipa igen och le och tacka och åka därifrån (och på hemvägen försöka plocka noppror så att den skulle bli så som jag ville att den skulle bli.)


Jag VILL återanvända, jag vill köpa begagnat & jag vill framförallt tycka om den begagnade jackan som egentligen är jättefin.
Nu kan jag ju inte heller säga att jag vill köpa en ny, för då har jag betalt 700 kr för en jäkla jacka och DET är verkligen helt oacceptabelt när man är så liten att man inte ens kan skita ner sig. ("Skita ner sig" kan hon ju, men inte med smuts)


Så. Det var inlägget om den blocket-fyndade jackan som jag egentligen ville ha ny men som kommer bli bra när mitt sinne (och min man) har lugnat ner mig.

Bah!