2013 - Nytt år och ett heeeelt nytt liv

 

God morgon & hej 2013!

 

 

Tisdag idag och årets allra första dag. Igår var det minsann nyårsafton och det var en trevlig sådan också! Vår nyårsafton firades hemma hos mig och gubbtrollet. Vi hade samlat ihop dom allra bästa & roligaste, vilket vill säg: Ida, Emma & Joel. Vi träffades redan vid 4 för att lugnt kunna dricka bål & mumsa snittar, sen laga maten tillsammans, snicksnacka, skåla, äta och fira resten av kvällen.

 

Förrätten bestod av kantarellsoppa. (Så jäkla god!) Huvudrätten var smördegsinbakad fläskfilé med massa gottigt inbakat, hasselbackspotatis (med potatis som kom från hasselträdet ;)), bearnaisesås och en stoooor god sallad. Efterrätten stod även den Emma för. Hon hade gjort den i förväg och skulle "bara ta med den till oss" när hon satt sig i bilen och den hastiga fartökningen gjorde att alla hennes nyblivna efterrätter hamnade i hennes famn och vi fick göra nya väl här hemma. (Dessutom hann hon tillrättavisa ett gäng snorungar när hon illröd i ansiktet var med om ännu en nära-döden-upplevelse) Ha ha. Ja herregud så kul! Efterrätt blev det i alla fall och den var hur god som helst (även om Emma envisades med att den skulle varit mer kyld)

 

En jäklars så trevlig kväll var det!

 

Årets första dag sitter jag i mitt vanliga nersjunkna hörn i soffan, invirad i filtar och tänker på hur fort allting kan ändras..

 

 

 

För snart ett år sen var det jag som ringde till gyn för att utreda en icke fungerande mens. En utredning som visade sig vara lååååååång och stundvis jobbig. Jag & gubbtrollet började i smyg fundera över att det hade varit så himla mysigt & härligt att skaffa en familj tillsammans men med en kropp som varken visste ut eller in så visade det sig att det krävdes det ett gäng knuffar i rätt riktning av mediciner, blodprover och tester för att få igång allting.

 

Våren/sommaren 2012 bestod av skittråkiga ägglossningstester som aldrig någonsin gav utslag, blodprover hit & dit och ett humör som pendlade mellan guld och gröna skogar till ett brinnande helvete. (Milt uttryckt.)

 

När blodproven väl visade vad läkarna trodde kom jag (äntligen!) till en läkare. En kanontrevlig (och svinsnygg) kvinnlig läkare som snabbt satte mig på behandling. (Detta var i juni 2012.)

 

Sommaren kom och jag fortsatte med mina blodprover & nu även tabletter. Första blodprovet gav inget utslag alls på det dom sökte så dosen dubblerades (och mitt tålamod minskade i takt med att den dubblerade dosen hormoner flödade friskt i min kropp).

 

Dubbel dos och inte ETT. ENDA. UTSLAG. (!) Trodde vi...

 

Den 17 september, när jag var så trött på ägglossningstest att jag kunde spy, tog jag ännu ett ägglossningstest i tristess "om att ifall att". Ett test som för första gången visade positivt (!?). Jag fattade ingenting och vandrade omkring här hemma, från rum till rum och tankarna snurrade runt i huvudet för "tänk om? TÄNK OM!!!)
Ringde gubbtrollet. "Du, du kan inte köpa hem några olika gravtester?" Gubbtrollet kom hem, det testades och alla stickorna visade klart och tydligt just det där plusset som vi kämpat för. (Vi fattade fortfarande inte nånting här och vågade inte heller hoppas på nånting)

Dagen efter ringde vi läkaren som bokade in oss på en undersökning den 4 oktober för att verkligen se att det var nånting där.

4 oktober kom och visst fanns det nånting där. Ett hjärta som tickade ♥  Jag kunde landa lite och kanske tro lite, lite, på att det faktiskt var nånting där.

Hösten söööööööölade sig fram med ständigt illamående och en trötthet som inte var av denna värld. Jag ville bara att veckorna skulle gå så att man snart kom in i vecka 13 så att i alla fall den största missfallsrisken skulle vara över. Vecka 13 kom och jag var fortfarande nojjig. Ingen mage alls. Jag kände  i.n.g.e.n.t.i.n.g  och trodde att det hela var ett skämt eller att jag en dag skulle börja störtblöda fram ett missfall.

Vi fick en tid för att göra ett extra ultraljud. (Nupp eller kub heter det nog..) och där såg vi klart och tydligt en liten fis som sparkade vilt omkring sig så fort ultraljudet närmade sig. (Här fick familjerna reda på det och här började vi också tro på det)


27 december 2012 var det dags för rutinultraludet där det konstaterades att..

 vi väntar en liten till den 29 maj 2013 ♥

 

 

TÄNK vad mycket som kan hända på ett år! Tänk att jag och gubbtrollet ska ha en liten. Det är så overkligt men så otroligt roligt, spännande och underbart! Tänk hur mycket som kommer hända detta året! :)

 

Hösten/vintern 2012 hade jag två stycken trogna följdeslagare som jag verkligen vill tacka av heeeeeela mitt hjärta som peppat mig, skickat sms, ringt och gjort livet tusen gånger lättare.

 (Dessa två var dom enda som visste om gravididiteten sen vecka 5.)

 

 TACK Ida & Emma! Om ni bara visste vad det har betytt för mig.

 

 

Nä ni. NU får ni se bilder från vårt nyårsfirande istället! ;)

Gubbtrollets verk... "Ryska trålare" (skitäckliga) "Billighetsostrulle med räkskit" och "starkostrulle med inte ett skit"

"Nötköttsrulle med vitt slaffs och lide grönfor" och "skinrulle med vitt slaffs och lide grönfor" ;)

Mina favoritkillar!

Mina goa partyhöjare!

 

Puss på er!