När man kommer hem till en tom lägenhet och finner denna text skrivet på diskbänken, då är det inte långt från att det svämmar över i bröstet lite sådär på ett överfullt-kärlekshjärta-vis. Lite så att dom där känslorna för det där gubbtrollet blir (om möjligt) ÄNNU starkare. Nu känns kärlekshjärtat som sådana där tuggummi som tuggats två veckor för länge och är så sega så att dom inte går att ta sönder, bara tråda ut till meterslånga tuggummitrådar för att sen slänga ihop till en stor tuggummiboll igen. Lite så.
Som att hjärtat är överfullt med känslor och kärlek till det där alldeles underbara gubbtrollet som just jag har fått lyckan att leva tillsammans med och att det inte går att varken ta bort känslor eller sega ut dom.
Tuggummisegt kärlekshjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar