Jävla hen

Ett skepp kommer lastat.... med vaddååååå?

Ett monster-inlägg!

Den där känslan som jag hade igårkväll av välbefinnande och mys, den är som bortblåst idag, så mycket kan jag säga. Det känns som att Heliga Maria drevs ur min kropp med hjälp av demoner och ersatte min själ med djävulen själv i egen hög person. Idag är en sån dag då jag skulle behövt fraktas ut med förbundna händer, ögon & fötter (och eventuell munkavel) med en roddbåt till Robben Island och låna Nelson Mandelas gamla grott-cell och bo där tills jag blivit snäll igen eller alternativt blivit döv av mina egna skrik. Så känns det. För att beskriva det lindrigt alltså.

Utan att gå in på detaljer så träffade jag idag på en person som tyvärr fick mitt monster inom mig att växa värre än tonårsfinnar på en kletig pojkrygg. Ni som känner mig vet hur barsk jag kan låta och ja, idag lät jag just exakt så.

Mot.en.främmande.människa.

Hen hade långt hår (som hängde i ansiktet) glasögon som konstant ramlade ner längst ut på näsan och: det som gjorde att jag blev irriterad var att.... hen mummlande. Om man hade satt ett marknadsstånd med strumpor framför munnen på hen hade det hörts ungefär lika bra när hen pratade, som det gjorde nu. Man kunde nästan tryckt in ett marknadsstånd med strumpor i hen's mun och det hade hörts lika bra.

Jag HATAR mummel och ville skrika "VA!?" men jag sansade mig. Jag ville också skrika "DU ÄR HÄR PÅ MIN LUNCH, STICK!!!!!" Men, det gjorde jag inte. Man skriker inte till en främmande människa, det vet jag ju.
Hen skulle tydligen intervjua för något reportage, något som inte framgick. (Kanske för att jag inte hörde) Hen irriterade mig. Som fan. Hen-jäveln förstörde min lunch som jag sett framemot hela dagen.

monster-maja

Tycker förövrigt det ser hemskt ut med monsterinlägg varvat med hej-jag-lever-på-rosa-moln-inlägg, men sån är jag. Väldigt mycket allt.