Jag är ingen överlevare. Jag skiter i om jag vinner eller förlorar och om jag inte "känner" för något så gör jag inte det heller. Skulle det bli krig i landet lätt & lagom skulle jag säkerligen dö av anledningen att jag inte orkade springa, om jag nu inte lyckades snacka mig ur det vill säga.
En av dom lyckligaste dagarna i mitt liv var den dagen då jag och min vän Hanna cyklade efter kungen som var på besök i vår lilla by och jag ramlade och bröt armen. Ingen var så medveten om dom kommande gympalektionerna där vi skulle hoppa häck som jag. Bruten arm + gips = väldigt mycket befriad från gympalektionerna och tävlingarna. Nöjd tjej.
Innan jag träffade Lars så hade jag slappaste matvanorna i Sverige eftersom jag skiter i om maten är god och vill bara allt ska gå snabbt. Käkade inte snabbmat & äckel men däremot konservburkar och lite pulver ibland. Efter en skön fylla festade jag till det med en burk champinjoner som fyllekäk medans alla andra krängde flåtiga hamburgare. När jag skulle käka något på kvällen blev det oftast en burk majs blandat med en burk tonfisk och ibland även lite hackad rödlök i. (Om jag kände för det) Lunchen var allt som oftast någon shake. Snabbt och enkelt.
Sen kom dagen då jag kände att jag nog faktiskt inte skulle klara mig utan min Lars och vi blev tillsammans, han flyttade in och det hände saker här hemma... sen den dagen han kom har det ätits ordentligt här hemma. MASSA god mat, vällagad, nyttig, varierande och nya recept.
Idag jobbar Lars kväll. Vet ni vad jag har ätit? En bit lax, som blev bränd för att jag inte orkade vakta den, broccoli som jag tog förtidigt från grytan så dom blev inte färdigkokta, och creme fraiche. Som jag nu såg gick ur datum den 26e.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar