Endast Monster-Maja är vaken

M x3 här idag.

M, som i Måndag och...
M, som i Monster-Maja.

Fy fan vad jag är trött på att saker ALDRIG BLIR FÄRDIGA. Det är som den där dåliga vitsen "vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren?" ni vet. Man väntar och väääääääääntar och väntar tills man tror att ögonen ska ploppa ut och hjärnan ska rinna ut & ändå har man inte väntat klart. Jag väntar på att allt ska bli färdigt, på att kartonger, målarburkar, verktyg och andra jävligt ointressanta/fula saker ska bort från min åsyn. Jag väntar på att saker ska upp, på att saker ska färdas, på att "det sista" ska hända.

Jag vill ha upp tavlor, tavellister, lull-lull & annat mög som gör ett hem hemtrevligt. Även om jag flyttar saker, plockar upp & ner lådor och organiserar tills hjärnan kollapsar så händer ingenting. Det är som när lillsyrran har "städat" där hemma, man ser det inte. Jag kan inte flytta sakerna dit dom ska för där är det jobb kvar att göra. På alla ställen? Jepp, på alla ställen.

På tal om att vänta så tror jag jätte-ungen i min mage vägrar komma ut, men det är bara en liten del av det hela. Det stör inte så värst eftersom om ungen hade varit ute så skulle jag kunna göra, om möjligt, ännu mindre. Nu får den liksom hänga med i min städning vare sig den vill eller inte nu. Vet egentligen inte vad den vill eftersom den verkar tycka att allt jag gör är toppen. "Men sååååå får man inte säga". Jopps, det får man visst. Det råkar vara så att Monster-Maja ska bli mamma. Monster-Mamma.


Nu ska jag försöka skruva upp en (satans) krok för miljonte gången så att vi i alla fall har nånstans att hänga av jackan. Det kan ju va lite småtrevligt sådär kan jag tycka.


Pusspuss från Monster-Maja.