Glöm inte att.... andas!

Torsdag. En dag kvar. Hörde du? Jag sa EN dag. Det fixar du. Joooooodå.

Herregud så trött jag är. Denna veckan har varit såååå seg. Jag är trött på jobbet också. Inte på jobbet eller arbetsplatsen i sig, utan trött på det faktum att jag ALDRIG hinner med i livet som snurrar utanför. Jag springer fortare än någonsin för att hinna ifatt bara lite, lite tid så jag kan hinna med det som ska hinnas med.
Jag & gubbtrollet bokar nästan in dejter nu för att hinna ses (fast att vi bor ihop) och så fort vi ser varandra så blir det sådär "Åh.... hej älskling. Vad fin du är, som jag har saknat dig. Har du haft det bra? Jaha, m-hm, jaja... Puss puss. Men åååååh, kom så myser vi. Bara lite innan allt annat tråkigt?"

Utan han? Ja ni. Ingenting. Herregud så glad jag är för detta envisa, stresståliga, genomhjärtliga & varma gubbtroll. Som igår när han kom hem, slängde av sig jobbkläderna och kommer fram till soffan där jag sitter och säger att jag faktiskt är det finaste han har & att jag var såå fin när jag sov för det hade han kollat in när han låg där i lampans sken och tittade. Jo, visst blir man glad av att höra sånt. (Dock betvivlar jag att jag var sådär vidare "söt" när jag sov...Men men. Iallafall)

Veckans matsedel här hemma har bestått av: fil, fil, fil, sallad, sallad, sallad, nudlar & nudlar. Jo men ungefär så. Tycker jag fick med hela kostcirklen ja. Jovisst. Men, jag har inte orkat fixa tråkmat. Tog en veckas mat-ledighet så får väl sätta sprätt på mina icke befintliga matlagningsgener tills söndag när matlagning vankas.

Nä men hörrni. ÄNNU ett tråkinlägg. Ha ha. Ja, så får det vara när man är på tråkhumör! :)

Här har ni en bild som får mig på allt annat än tråkhumör: