när maten kallnar & humöret tryter

Liggandes i soffan kommer jag på mig själv med att känna mig irriterad. Här ligger jag och väntar. Jag har inte ätit än. Nopp. Här får ni höra:

Hemkommen efter jobb & affären där det verkade vara sölkorvarnas afton. Saaaaaaaakta gick det och även om jag försökte sicksacka mellan dom där mjuka mormors-rövarna i plöffsiga mjukisbrallor så kom jag liksom inte fram. "Vad är det som går och går men aldrig kommer fram? -HANNA" Hej & hå. Fan vad korgen var tung då! Stress stress. Jag som skulle hem och fixa finmiddag till min bättre hälft. SÖLKORVAR, ur vägen (!!!!) ville jag skrika. Jag skrek såklart inte, det hade blivit olidligt pinsamt när skriket tystnat i affären. Jahopp, då ska man bara ta sig ut därifrån också. Nej fy för, inget skrik. Kassan och ingen kö. Tjohoooo!

Hemma & 4 kassar, en kattsandsförpackning på 10 kg, en jacka, en astung väska på armen, en mobil, nycklarna och så en kattmatta. Jajemänsan! Jag går, som jag sagt förr, inte 2 gånger så det blev tungt och svettigt. Pattasvetten var ett faktum så alla kläder åkte av så fort jag kom upp.

In med tvätten, vidare till köket och fixa ihop en pajdeg. In med pajdegen i kylen, vidare tillbaka till tvättstugan och rensa kattlådan. (Bra kombination ihop med matlagning de)

Sådär ja, då var det bara ett recept också. Letade i all evighet och hittade ett recept på "världens godaste kycklingpaj" Skitbra, världens godaste paj. Sedär ja! Lars kommer kyssa mina fötter i all evighet.

Världens godaste paj var nu på gånga. Hacka alla sakerna som hackas skall, givetvis hacka av lite av ett finger också.

Ugnen på och genast stiger värmen med 2000% i köket. Ökningen stiger mig åt huvudet och jag kokar nu både inombords och utombords.

Färdigthackat och trixat. I med allt i formen och swisch!

Pajen blev färdig.

Pajen sattes in i ugnen.

Pajen blev superfärdig och togs ut.

Pajen blev kall.

Pajen sattes in igen.

Pajen togs ut.

In.
Ut.
In.
Ut.
In.

Ut.

In.

Ut.

Pajen värms nu på för 30:de gången.

Findukat, trixat med servetterna på ett sånt där housewife-piffigt sätt, fixat sallad, gjort god sås till "världens godaste paj" som nu kommer vinna i kategorin "världens torraste paj"

"Ta mycket sås gubben för annars lär du kvävas av att pajen inte kommer komma ner i strupen!" Jovisst.

Jag väntar fortfarande.

Mitt uppe i all irritation & svett kommer jag in på en blogg om en ung mamma som gått bort i cancer.

SMASCH. Som en välförtjänt käftsmäll satt den där och jag kan inte låta bli att fråga mig själv vad fan är det för fel på mig?! 

Jag väntar fortfarande men nu väntar jag utan irritation på gubbtrollet som faktiskt kommer hem.

Om än sent, så kommer han fan hem.