Om man vill ha tips på julklappar...

 

 

 

Jag har fått frågan några gånger om vad trollungen önskar sig i julklapp & varenda gång står jag där helt tom i huvudet på saker. Därför tänkte jag nu sätta ihop ett litet "tips-inlägg" om man nu har svårt att komma på saker (plus att det är bra för mig att hänvisa hit när minnet sviker, vilket det ofta gör.. :))

 

 

Kläder är alltid bra. Vill man köpa just kläder är det storlek 74 som gäller. 

 

KappAhl:

Hur söt?

 

 

 Polarn O. Pyret:

 

 

 

 

 

 

Vanliga bas-bodies, strumpor och strumpbyxor är hur bra som helst och det är också något som vi faktiskt inte har.

 

 

H&M:

 

 

Åkpåse (det kostar ju en del så om man är flera stycken som står utan en aning om vad man ska köpa så kan man ju gå ihop, om man nu vill det & om man nu vill ge just en åkpåse). Får man säg att svart önskas? Då säger jag det.

Den översta (med pingvinen) är från Voksi och finns bl a HÄR. (Denna har en stor fördel att den kan "förlängas" och användas under längre tid än åkpåsen nedan -om jag nu fått det rätt förklarat för mig)
Den nedersta med lammskinn är från Bozz och finns bl a HÄR.

 

Leksaker:

Eftersom det inte är sådär många saker som hon är tillräckligt stor för så kan tipset vara att det ska vara mjuka saker som kan stoppas i munnen, speglar att titta i, saker som låter när dom skakas, mjuka böcker... (Helst så mjuka att det inte gör ont när hon dänger dom i huvudet på mig). Skip Hop har många färgglada, mjuka, fina babyleksaker. Finns bl a HÄR.

 

 

Födelsedagståg.

 

Översta varianten HÄR. 

Nedre HÄR.

 

 

Batteridriven fin kaninlampa till kommande sovrum HÄR.

 

 

 

 

 

Det får jäklari räcka. Nu finns här en hel del tips! :)

 

 

 

 

Alltså denna kaaaaaar!

 

 

Hej!

 

 

Sven är här! Verkligen en rejäl påhälsning, för jäklar vad det blåser!

Allt bra med er i stormen hoppas jag. Trodde nästan att vi skulle få strömavbrott här hemma igår, som vi fick en liten stund när Simone var här, men än så länge så har vi ström. Skönt!

Igår skulle jag & trollungen egentligen få en kväll i vår ensamhet då gubbtrollet skulle på julbord, men julbordet var inställt så gubbtrollet tog en julklapp/presentrunda i stan innan han drog vidare till affären och handlade och sen hem för att överraska oss (som inte hade en aning om att julbordet var inställt).
Han hade dessutom fixat lite förtidiga julklappar till oss båda (!) som vi fick öppna. (Vet INTE vad jag gjort för att förtjäna varken han, eller julklappen för den delen men herregud så glad jag är för dom båda. Som jag skrev i rubriken, alltså denna kaaaaaar! :))
Jag fick ett par riktigt fina skinnhandskar i älgskinn & ull som skulle vara supervarma & goa (fryser ju alltid) och trollungen fick en vit fin stickad klänning, ett par vantar & ett par glittriga boots. Han kan verkligen vårt gubbtroll! :)
Kvällen tillbringades sen i soffan framför Jul med Ernst och sen Blacklist som är en av två serier vi verkligen försöker följa. (Bonde söker fru är såklart den andra ;))

Idag blåser det som sagt fortfarande storm så vi håller oss inne i värmen och myser. Har varit ute en snabbis och hämtat tidningen & kollat över trädgården så att det inte är nåt som gått sönder, eller håller på att gå sönder, men allt såg bra ut.

Tänkte kanske slå in lite julklappar till trollungen och fixa med lite annat inomhuspyssel. Igår skickade jag efter ytterligare några julklappar, även dom till trollungen.

Detta var bl a vad som klickades hem, allt från H&M.

 

 Kommer bli så fint i hennes lilla spjälsäng.

Sakerna nedan har vi också beställt till julklapp, allihopa från Babyshop. Sophie the giraff har hon redan i bitring och älskar den, jag tror hon kommer att älska denna som är lite större så hon har något gott att stoppa i munnen. Det är nämligen där vi är nu, ALLT ska utforskas genom att stoppas i just munnen (sen kliar det såklart också så det är skönt för den sakens skull också :)).

Ugglan som hänger är en musikmobil och den sötaste jag någonsin sett tror jag. Tror hon kommer att gilla den. (Annars så gillar ju jag den och det är inte fy skam det heller ;)) Snuttefilten är bra så vi har en i backup när den andra ska tvättas. När hon föddes fick hon en snuttefilt av Emma som hon verkligen gillar så en extra är nog inte fel!

Nä, nu ska jag dra igång hör hemma.

 

Hoppas ni får en go dag!

 

 

If the sky is red in the morning...

Har ni hört den? "Red sky at night, sailor’s delight. Red sky in morning, sailor takes warning."
Idag är himlen röd här hemma och konstigt nog så är det ju faktiskt sagt att stormen Sven ska komma. Detta ordspråket är typiskt sjömanssnack och det verkar ju stämma. (I alla fall dom gånger som jag har noterat vädret, vilket iofs inte är sådär jätteofta.)


Trollet sover igen efter en flaska välling som intogs i soffan framför julkalendern tillsammans. Jag själv har ätit lite frukost och plockat undan här. Tänkte sätta mig och kolla efter lite julklappar..

Igår fick jag hem en beställning med kläder till trollet från Zara. Överraskande fina saker, mest materialet som var så himla mjukt och fint. Köpte dock några strl för stora. Har gått och blivit fruktansvärt praktisk. Argumenten nuförtiden lyder skrämmande ofta: "Så har hon nåt att växa i, plus att det är skönt när det inte sitter åt".
Så ser ni en gla unge med kläder som sitter som en säck potatis så är det med stor sannolikhet vår unge! ;)

Här ska ni få se vad som klickades hem:

 

 

"Kattbyxorna" har vi redan, dock i en mindre storlek, men jag tycker så mycket om dom så dom fick beställas ännu en gång. Dom gråa byxorna med rosett var så himla mjuka & goa (dessutom superfina) så dom är vi nöjda med. Översta setet var givet då det uppfyller alla mina klädkrav (fint, skönt & kräl-vänligt) och så kattröjan. Såklart hon ska ha en liten kisetröja så som hon redan nu intresserar sig för vår lilla Selma här hemma.


Näpp, nu ska jag surfa rundor på annat som kan tänkas passa fröken i julklapp.

Hur gör man skillnad?

Om man nu vill försöka att göra medvetna val, äta bra mat utan massa e-ämnen, välja ekologiskt när det går och försöka dra sitt strå till stacken i alla fall liite när det kommer till hela det hör slit-och-släng-samhället som vi lever i... HUR gör man då?

Idag var jag i affären bland andra hängrövar och skulle handla. Kom till glasdörrarna där skinka, korv & annat slaffs finns. Letade som en idiot efter i alla fall EN etikett med "eco-stuk" men hittade inte en enda. Varenda paket med skinka innehåller massa e-ämnen och skit som jag egentligen inte vill ha i mig.

Finns det någon skinka som inte har massa skit i sig eller måste jag skaffa mig en egen liten griseknoa som jag göder upp och sen slaktar själv? (Den idén hade aldrig funkat även om det hade känts bättre med tanke på hur bra grisen haft det, men att ta livet av ett djur? Nepp, inget för mig.)

Fasen, ska man behöva flytta ut i vildmarken, odla sina egna grödor, ha egna kreatur som man föder upp och sen käkar upp och leva i det fria för att inte stödja allt skit som man omedvetet gör annars? Det är så mycket som man inte vet och så mycket hemskt som man stödjer utan att man ens har en aning om det. Smink, kläder, inredning... allt kommer nånstans ifrån men det vet/ser man inte. 

Sista vrålet för idag: Folk som gör djur illa borde DÖ. Hårda ord, men också VÄLDIGT hårda handlingar.




Och! Varför finns det inte julkort som stöder alla som har cancer, & inte bara barnen?

Nu har monstermaja slaktat färdigt för idag.

Ett inlägg om egentligen ingenting alls

Egentligen borde jag lägga upp en bild på mina nyplanterade hyacinter då det kanske passar sig lite bättre årstidsmässigt. Planterade är att ta i rejält då det enda jag gjorde var att ta ut dom från sin lilla plastförpackning och sätta dom i ett varsitt fint glas som jag fått ärva av min farmor. Fint blev det i alla fall och det kan hända att jag fotograferar och visar er!

Denna bilden under har jag som skrivbordsunderlägg på datorn för att jag gillar den så mycket. Det är Karl-Ivar som tagit kortet och det var en jättefin kväll hemma hos oss. Såhär ser en liten del av vår baksida ut! :) (Vi har en del framtida projekt men det tar vi när det närmar sig om sisådär 100 år :)).
Jag var i alla fall väldigt höggravid och vi hade finbesök av Emmie & Karl. Kvällen till ära grillade vi och om jag inte minns fel var det melodifestivalen på tvn? Kan det stämma? Emmie ville att vi skulle ge poäng till varje uppträde och poängsätta i vilken ordning vi trodde dom skulle hamna på prispallen eller ej. Det hela började bra tills Joel & gubbtrollet började dela ut poäng i minus istället "denna får helt klart 10 minus!" ;)

Men bilden. Är inte ljuset helt underbart? Jag verkligen tokgillar denna bild!

 

 

(Nils. Du har så rätt. Frosten, det vintriga & icke att förglömma: den europeiska kontinenten! :))

Ett litet uppehåll blir kanske ett längre

Utsikten från sovrummet för någon dag sen. En frostig & fin morgon! :)

 

 

 

Hej ni!

 

Det regnar inte inlägg över er längre direkt (om det någonsin gjort det).

Blogglusten har försvunnit lite. Ibland är det ju så vett ni, ibland är man på hugget som fasen och skriver som aldrig förr och ibland så blir det bara inte så. Jag är inne i en sån bubbla nu där det inte blir mycket lust över för just bloggen. Men! Det kommer säkert igen (brukar ju göra det). Tänker skita i det tills jag känner för att skriva igen helt enkelt.

 

Just nu sitter jag i soffan med en liten vilande trollunge bredvid mig. Jag har dragit ut min jullåda och dragit igång julpyntningen här hemma. Har ett problem som jag ska försöka få med mig gubbtrollet på... införskaffa en stor fin julstjärna att ha i fönstret i vardagsrummet. Där finns nämligen ingen & så kan vi ju inte ha det. Icke!

Annars idag har jag dragit ett race i vår enda rabatt. Hortensian klipptes ner & likaså dom små kvist-tussarna som agerar tfyllnad i vår frodiga rabatt (ha ha). (Är inne på paranterer idag som ni ser.) Rabatten är under uppbyggnad, så kan vi säg. Nu är den i alla fall reda för vintern. Plockade även upp allt ogräs som lyckats tränga sig igenom våra plattor ännu en gång. Ljusslingor har fått åka fram och pryder nu vår balkong tillsammans med gran/tall-rester från en gren som blåste ner i stormen. Här återanvänds det!

 

Louise kom förbi innan idag också. Skitkul! Hon fick haka på mig, mamma & mina systrar på en blåsig & iiiiskall promenix nu i eftermiddags.

 

Igår hängde jag tillsammans med mina systrar i stort sett hela dagen. Vi hann med både att kolla affärer i stan och fixa ihop en mysig & rolig glögg-fika-kväll tillsammans med Joel & Emma här hemma på kvällskvisten.

 

Ni hör ju, det händer fortfarande saker här hemma!

 

Lilla hönan fyller snart 6 månader (VAR TOG TIDEN VÄGEN?!) och livet har verkligen fått en mening. Vad gjorde vi innan du fanns?

Hon är en glad skit som är nöjd & glad mest hela tiden faktiskt. Att skriva att hon sover nätterna igenom och gjort sen hon föddes verkar vara tabu, men så har det varit & jag som inte klarar mig utan sömn är verkligen väldigt tacksam för detta :)

 

Nä ni, nu ska jag pynta vidare här hemma. Jag kommer tillbaka när jag känner & vill helt enkelt :)

Bara för det så var det skitkul att sitta här igen...  Vi får helt enkelt se när vi hörs igen.

 

Kram på er!

 

 

 

 

Morgonsnack i sängen.

Barnrumstankar

 

Får jag lov att presentera..... : hönans blivande säng!

Denna lyckades vi buda hem från en auktion igår kväll. Jäklans nöjd är jag! Soffan, som är utdragbar, är från 1800talet, 190 "lång" och alldeles perfekt för mina barnrumstankar.

Har tänkt måla den vit (otippat va), lägga i resårmadrass (kan bli lite väl hård annars kan jag tycka) och bädda med fina textiler i ljusa färger.

Har tänkt sätta liggande panel i hela hennes rum, förutom en vägg där vi har två stora inbyggda garderober. Panelen ska likaså den vara vit, taket vitt och golvet är jag lite osäker på.
För tillfället ligger där en plastmatta så vi får helt enkelt se vad som döljer sig under den. Är det ett fint plankgolv under så skulle man kunna tänka sig att putsa till det & stryka ett lager färg över, men är det inget bra så får vi leta efter något annat. Det blir en senare fråga.

Tapeten som är där inne nu får sitta kvar eftersom att vi antagligen kommer fästa panelen direkt på väggarna. Har läst att vissa sätter en svart väv under för att framhäva springorna mellan panelen men jag är osäker på om det är den "känslan" jag vill ha.


Vilket fall, denna underbara soffa/säng med madrasser, täcke, massa kuddar, filtar, hennes gosedjur (kaninen & två nallebjörnar) och en stor sänghimmel över, sen är vi i hamn. Det andra kommer liksom blekna i förhållande till denna säng.

(Nöjd över köpet? Jepp. Något överdriven kärlek? Kanske ;))


Liggande panel (med ruff sida utåt), soffsäng, ljusa färger, en eller två gamla fina margarinlådor till leksaker mm, sen så jäklar hörrni.

Hej, igen!

Ja ni, nu var det ett tag sen & det har hänt en hel del sen sist. Jag har haft mycket att tänka på och många saker har hänt så då blir det lite såhäran att det blir blogg-uppehåll.


Jag har kört en rejäl rensning av både dator & hjärna. Rensat bort skit kan man säg. På datorn rensades bloggar som inte ger mig nånting annat än avund och ha-begär (många kan hantera sånt men jag kan liksom inte riktigt se mig mätt så då får det bli så istället :)). En del bloggar har man börjat följa och sen varit fast. Jag har tagit bort folk som jag känner lite halvdant, eller folk man "vet vilka är" av anledningen att jag vill ha mindre att bry mig om. Jag har rensat bloggar som inte ger mig energi & istället fyllt deras plats med bloggar som gör det. Tagit bort för att ge mer plats åt saker som hellre ska ta min tid.

Jag har ännu en gång (vet inte vilken gång i ordningen det är) tagit bort facebook. För att det är ett jäkla rövhål rent ut sagt.
Hela grejen med att gå in och se vad ANDRA gör är ju sjuk, egentligen. Jag kan inte begränsa mig så därför rök mitt konto (och denna gången hoppas jag att det rök förevigt) utan går in och kollar runt i tid och otid. Först kollar man igenom folket som är på nyhetsflödet, sen klickas det runt på den ena sidan efter den andra och det enda det resulterar i är att man vet saker om andra människor som egentligen är högst ointressanta. Nu har jag varit utan i.. en månad? Ingen aning, men nånting i den stilen och jag har inte saknat det ett dugg.
Det finns såklart bra saker med fb också. Arrangera saker, fixa evenemang mm är ju kanoners t ex.


Hela grejen med att visa vad man gjort, eller se vad andra gjort/gör är ju bara konstig. Varför finns ett sånt stort behov av att visa upp sig? Vad är det man ska visa, för vem och varför?
Förstår att många vill ha en klapp på axeln, många vill ha lite medhåll, många visar saker av stolthet och många mååååånga måste bara visa. Jag har också gjort så, men nu vill jag inte vara en del av det längre.
Jag har inget behov av det och jag mår otroligt mycket bättre när jag fokuserar på saker som ger mig glädje i livet, som vår underbara glada lilla trollungen & så gubbtrollet förstås.

Man kanske kan tycka att en blogg är samma sak, att det är lika mycket att "visa upp" och så kan det säkert vara. Jag söker inspiration, eller går in på sidor jag blir glad av & önskar att andra gör detsamma.
För min del är bloggandet som en dagbok, ett sätt för mig att komma ihåg vad som hänt och kunna minnas tillbaka. Sen tycker jag att det kan vara otroligt kul att skriva också.

Så, lite så är det. En rejäl rensning, för min egen skull. För att jag mår bättre av det.


Tänkte jag skulle visa vad vi lyckades buda hem igår till lillans blivande sovrum. Visar i nästa inlägg så slipper detta bli en hel novell ;)

Kram på er!

när man tydligen inte ger tillräckligt

"Hejsan! Jag heter * och jag ringer från cancerfonden. -Jaha. Hejhej! -Jo, det är såhär att jag vill bara tacka dig för att du varit månadsgivare hos oss ett bra tag och passa på att berätta vad dina pengar går till. Har du tid för det? -Ja, jo, men jag har dåligt batteri så du vet varför det kanske tar slut.. -Okej.. Jo, dina pengar går till *långt stycke om braiga saker, forskning & annat tjofräs*... så nu undrar jag om du kan tänkas höja din månadssumma? -*tystnad*"


Jag blir bara så less. Jag förstår väl att cancerfonden måste göra sånthär, men är det inte bättre att lägga krut på att hitta NYA månadsgivare, eller folk som vill skänka pengar, än att ringa dom som redan ger och fråga om dom inte kan ge mer?
Jag kan tycka det. Detta samtalet är inte det första jag fått så jag kan tycka att jag kan få uttala mig. Utöver samtal så skickas det brev där det tackas så hjärtligt för pengarna som jag/vi månadsgivare ger och längst ner på pappret så kan man även där kryssa i om man vill ge mer.

Hade jag haft mer pengar så skulle jag mycket väl kunna tänka mig att höja summan, men som det är nu med en liten fis som ska försörjas och ett hus som ska betalas så räcker liksom inte pengarna till.

Tycker mest att det blir en tråkig sak när man känner att man inte ger tillräckligt (fast att man gör det).

Tacka vet jag blodgivning, där tackas det så det skvätter om det. Nu är det kalaslängesen som jag gav blod. Singelliv, tandoperation, resor & nu senast en graviditet har satt stopp för just blodgivningen men det ska jag komma igång med så fort kusten är klar. Började när jag var precis fyllda 18 så jag har hunnit med en del besök. Trevlig stämning, trevlig personal och så får man ju koll på att allt är okej. Tipptopp grej att göra om man kan!


Så, vad var detta för halvmjäkigt inlägg? Det var nog bara ett sånt där jag ville få fram att tacksamhet är en trevlig grej som peppar folk. Inte tjat och tiggeri.

Shoppi shoppi

 

 

Det är nånting med att klicka hem saker som ger mig lite ångest. Varför vet jag inte men jag får alltid en sån krypande känsla i kroppen innan jag väl har bestämt mig. Därför tar det alltid sån jäkla tid innan jag kommer till skott. Jag "fönstershoppar" dagligen och lägger gladeligen in saker i kundkorgen, varukorgen, vad det nu heter, men sen låter jag dom ligga där och gosa till sig ordentligt innan jag bestämmer mig. Om jag fortfarande gillar saken efter gos-tiden så klickar jag hem den, om jag tröttnat efter att ha kollat in den åtskilliga gånger. Ja då åker den bort.

 

Nu har jag haft ett gäng saker som legat i kundkorgen och gosat till sig ordentligt under lång tid så nu var det dags för det ångestfyllda klicka-hem-momentet.

 

Här har vi järngänget som ska få flytta in... Först ut är:

 

 

Lampa från House Doctor. Finns att beställa HÄR. Denna underbart ful-snygga skapelse ska få pryda ena väggen i vardagsrummet. (Den kan se skitful ut, men ni. Den kommer bli sååå bra här.)


Näst ut är:

En box, även den från House Doctor. Finns att beställa HÄR. Denna godingen kommer få extraknäcka som stearinljusbox och ha sitt säte på den öppna kökshyllan i köket.

Klockan nedan stavas k-ä-r-l-e-k.

Enkel, stilren, fräsch. Klockren skulle jag vilja säga. M-hm. Mums. Finns att beställa HÄR.

Supersött olja och vinägerset:

Finns HÄR. Vem tackar nej till ett set med fåglar på toppen? Bara det liksom. Kommer också få pryda den öppna hyllan, när dom inte används vill säga. Dom kommer bli superfina tillsammans med vårt porslin från Mateus.

Till sist, en tavla från Lovisa Burfitt:

 

Finns HÄR.

Hårresande. Eller inte.

"Åh, har ni sett hennes hårsvall?" Åh yes.

Jag vill ha fluffigt hår. En fin snygg-ruffig toffs med håret virat runt hårsnodden i en slarvigt snygg knut, eller håret hängande ner med lite fräscht utdragna lockar. Jag vill att håret ska se sådär luftigt, slarvigt, bohemchickt & fräsigt ut. Det gör det inte. Det är platt, som om jag går och lägger mig med en tajt åtsittande mössa varenda kväll och sen låter katten slicka ner håret ytterligare innan det är dags för uppstigning.

Man skulle kunna tro att det är så.

Det är så platt, så jädrans platt. Hur mycket jag än fluffar, tupperar, sprayar, volympudrar, volymsprayar i hårrötterna och har mig så faller det snabbt ner i sin trygga huvudposition, vilket är så nära hjässan som möjligt.

Och så färgen. Piss-orange, i visst ljus. Och så platt. Fiii fanken.

Har ni tips på bra "ica-färg" så tipsa på vett jag. Jag vill inte ha nåt som frisören sen höjer pekfingret åt och säger att jag nu förstört mitt hår med för att det innehåller ammoniak och gud vet allt livsfarligt som en hårfärg kan innehålla och som kommer ta åååååår att läka igen.

Äh. Nu skiter vi i håret (inte bokstavligt talat) och snackar inredning istället. Jag har nu äntligen, efter veckors velande, klickat hem några få gobitar som ska få flytta in hos oss. I will show you.

Knåpar ihop ett inlägg illa kvickt!

flera kryss på to-do-listan

Till syster Ida & Emma: "Hej där"

Godkväll!

.... För kväll är det verkligen här hemma nu. Det är becksvart ute & vår lilla by ligger alldeles stilla. Inte en endaste bil hörs, åkern ligger stilla bakom huset och havet kan jag inte ens se så mörkt det är. En blinkande fyr är det enda som lyser här ute nu, tillsammans med gatubelysningen.

Denna helgen har det hunnits med både det ena och det andra och jag har varit så uppslukad av att ha gubbtrollet nära att jag inte hunnit med att titta in här en endaste gång.
I fredags följde jag med mamma till en ö här i närheten. Hon hade fått för sig att hon skulle leta efter historiska grejer och min uppgift var att uppmuntrande sitta och "åååååh-a" när hon sen visade upp sina fynd. (Fynd som jag förövrigt inte riktigt såg charmen med.)
Förutom att vara exalterad över min mammas ihärdiga grävande så njöt jag av solen, naturen & min dotter. Det är verkligen heeeeeeelt otroligt vilken sommar vi haft (eller har!). Jag kan inte minnas sist det var sådan värme i september månad. Nu är jag iofs inte vrålgammal, men ändå. Under mina 26 år så har september oftast inneburit i alla fall lite tjockare tröjor, lite mer boots och scarfsar virade fjorton varv runt nacken.


Nåja. Nog om årstider & historiska fynd. Igår kom pappa & Joel hit med stora motorsågar för att såga ner träden framför vårt hus tillsammans med gubbtrollet. Eller, träd som står utanför vår tomt men som skulle kunna växa och skymma vår (och andras) utsikt i framtiden. (Vi frågade såklart om lov först)
Jag storstädade inne i huset under tiden och drog fram med både dammsugaren, dammtrasan & skurborsten på alla möjliga ställen så nu är det lite, lite renare här hemma. Hann med att putsa flera fönster också & utrota ytterligare några spindelfamiljer. (Hua!)
Efter städ & röjning igår så drog vi på kalas och åt & umgicks så det stod härliga till. Skönt avslut på en effektiv dag.

Idag har söndagen lullat på i sin gilla gång. Gubbtrollet och min pappa fixade & fejjade här hemma, svärmor var på besök och jag har också dragit mina strå till stacken minsann. Många saker har uträttats faktiskt & det har blivit ännu lite fler kryss på vår eviga "to do-list".

Nu ligger båda trollen uppe i sovrummet och jag tänkte faktiskt gå upp och mysa ner mig jag också.

 

Hoppas att ni har haft en fin helg så hörs vi snart igen!

Rädslan att förlora någon

Ibland på kvällarna går jag in i någon slags städ-trans. Jag plockar, fixar, städar, torkar, dammar och putsar tills det inte finns mer objekt att ge sig på. Igårkväll fick köket sig en släng av min städmani och blev skinande rent. Jag avkalkade kaffebryggaren med citron, för det har jag läst att man kan göra. Innan dess gick jag loss med olja på alla våra kranar, för det stod i en av mina husmorstips-böcker som jag fått av mig mormor att man kunde göra. Det kunde man också (om det inte är sådär supermycket kalkavlagringar) så det känns ju toppen att slippa använda starka medel som sen spolas ut i vårt vatten. Sånt gillar jag förresten, miljötänk. Även om jag inte själv är miljömodern nr 1 så uppskattar jag ändå när det finns miljövänliga lösningar som är lätta & bra att ta till sig.


Jag gick en runda igår också. Skulle promenixa till miljöstationen för att slänga lite konservburkar och en glasburk men när jag väl kom dit tyckte jag att det var så härligt ute att jag fortsatte på rundan. 7,6 km blev det och det var skönt som fanken.

På vägen träffade jag en dam som hade parkerat sin bil vid vägen. Hon brukar stå där, jag har sett henne där innan. Förr hade hon sällskap av en hund men nu finns inte hunden mer. Den dagen jag såg henne gå där ute ensam, utan sin följeslagare, fick jag en sån klump i magen för jag förstod att det inte fanns någon hund längre.
Igår stannade jag för att prata med henne och blev ståendes i nästan 40 minuter.

Vissa människor bara kliver rakt in i hjärtat och man blir ofrivilligt förtjust i dom. Hon är en sån.
Vi pratade om att hon brukade virka små katter och sälja på marknader, att hösten var påväg och att vi nu har en mysig tid framför oss, om jobb, om ensamheten & tvåsamheten, om kärleken till det stora och det lilla. Och vi pratade om hennes hund.

När hunden gått bort kremerade hon den och körde sen ut med tårar rinnande nerför kinderna ut till deras ställe, det ställe som hon och hunden gick till varenda dag, och spred askan för vinden.
Innan han gick bort filmade hon sin hund när han gick och sniffade på saker längs deras väg och hon tillslut ropade "nu vänder vi" och hunden vände sig om, tittade upp på henne, och kom sen tillbaka.
Denna filmen tittar hon på varenda dag och när saknaden fyller mer än vad kroppen kan ta så tar hon bilen och kör ut till deras ställe och hälsar på han. Ibland plockade hon blommor och lägger till han, ibland tar hon med sig kaffe ut och dricker det medans hon skriver om saknaden i sin dagbok. Ibland åker hon bara ut där för att sitta tillsammans med sin hund.


Hunden var det vi pratade mest om. Jag stod där med vagnen vaggandes bredvid mig och torkade tårarna som rann nerför mina kinder. Hon grät också. När vi pratat färdigt så kramade vi om varandra och kom fram till att det där med att älska någon, djur eller människa, också kan vara det svåraste som finns när man vet att den sorg som kommer sen när denna inte längre finns hos oss, är nästan omöjlig att hantera.

Hon skulle inte ha fler djur, av just den anledningen. Hon vågade inte älska så på djupet en gång till för att sen bli så fruktansvärt ledsen. Det höll på att ta knäcken av henne sa hon.

Jag förstår henne. Än idag kan jag börja gråta för jag saknar vår lilla katt så fruktansvärt mycket som gick bort för över 6 år sen. Jag vägrade också skaffa någon katt efter henne, men sen en dag så satt min lilla Selma där på en annons på blocket och jag kastade mig över telefonen.
Är man en djurälskare in i själen så tror jag att det nästan är svårare att leva utan dom, än att klara av den fruktansvärda saknaden som dom sen lämnar efter sig när dom inte längre finns. För mig var det så i alla fall.

Det är väl så det är. Älskar man någon så innerligt så blir också sorgen därefter.

 

Men hellre det än att aldrig älska på riktigt.

Inlägget om dom som ligger allra närmst hjärtat

 

 

 

God morgon!

Jag vet inte hur det är hos er men här ligger dimman fortfarande kvar över havet och diset ligger tunt över åkrarna bak huset & det är så tyst & skönt. Så himla härlig morgon.

Lilla hönan sover så gott i sin vagn just nu och jag har hunnit med att plocka undan lite här hemma. Jag älskar det där plockandet, och har alltid gjort, så jag trivs verkligen med våra rutiner här hemma på morgonen. Från 21-22nångång till 06:30-07:30 sover vår lilla tjej i ett svep och har gjort nästan varenda natt sen hon kom. I början hade vi lite problem med att lägga henne då hon bara ville sova på mitt bröst och vara nära nära hela tiden, men nu så somnar hon gott i sin säng efter en stunds jollrande för sig själv. Inte undra på att man är utvilad och pigg när man vaknar!

Igår anmälde jag mig till en aktivitet med lillan. Egentligen inte för att JAG vill utan för att jag fått höra att "det är så mysigt & det måste du verkligen prova!".
Jag är inte alls intresserad över att gå dit men det är just precis därför som jag ska. Jag kan vara så jädrans bestämd och vägra saker så nu ska jag ge det en chans och hoppas att min siggighet ger med sig och att det visst var sådär myyysigt & roligt som det sägs.

Tror att det är det där påtvingade som får mig att rygga tillbaka och springa åt andra hållet. Umgås för att man måste, bör, eller ska. Jag umgås gärna med folk som har barn, men inte av anledningen att dom har barn.
Jag har inget behov av att umgås med folk titt som tätt. Jag trivs bra med att vara själv även om jag ger sken av att vara en sån som omger sig med massor av folk.

Jag har mina vänner och jag är så glad för dom, allihopa. Många bor långt ifrån mig. Som Mari tillexempel, hon bor i Stockholm.
Hon och jag har hängt ihop sen allra första dagen på lekis och vi är raka motsatserna till varandra. Hon är lugn, har så fruktansvärt vackra ögon & ett leende som är så vänligt att man smälter. Hon är godhjärtad och sämst i världen på att säg "ja Hanna, du har rätt! Han är dum i huvudet" utan säger istället "Men, tänk såhär" Tror det är därför som vi fortfarande hänger ihop så som vi gör. Ingen känner mig så som hon.

Maris syster Minna är också en av dom som jag trivs väldigt bra tillsammans med. Hon bor i Göteborg så det är en bit det också. Hon är så in i helskotta bra på att få ihop saker, ordna, organisera, se till så att folk trivs. Hon kan verkligen laga soppa på en spik och hon klarar av allt med en klackspark.

Emma H. Underbar. Alldeles, alldeles underbar. HÄR skrev jag om henne.

Familjen är självskriven. Behöver inte ens nämna dom för dom är så självklara som man bara kan vara. Vilka som är i min familj? Mina systrar med respektive, gubbtrollets bröder med sina underbara tjejer & så Joel och Emma Löfstedt såklart.

Louise & Micke med respektive. Jag blir glad bara jag skriver namnen. Dessa två hänger ihop med både mig och Mari. Vi har känt varandra sen lekis. Träffas lite sisådär. Det är sån vänskap som bara är. Den bara finns där och man behöver inte ens anstränga sig för att hålla den vid liv, för det gör den liksom av sig själv.

Sandra är också en som hänger sig fast. Hon och jag kan prata i timmar om precis vad som helst. "VA!? Är klockan redan åtta?! Var tog tiden vägen?" Alltid likadant, tiden springer iväg när vi ses och det om något är väl ett gott tecken på att man trivs i varandras sällskap.

Kulis. Ha ha ha, denna människa! Fart och fläkt, bestämd till tusen & ett garv som får vem som helst att släppa loss. Hon är helt galen och vi tillsammans blir heeelt toppade!

Sen har vi min kräft-trio som jag älskar nåt så in i bombens! Achmed, Såfi och Määääd. Dessa människor kan få mig att skratta konstant. Vet inte vad det är med dom men vi trivs så himla bra ihop och dom skulle jag för mitt liv inte vilja vara utan.


Jamen hörrni, nu blev detta ett inlägg om mina vänner. En härlig samling människor som sitter fast & aldrig kommer försvinna. Även om vi ses eller inte.
Är det inte den allra bästa vänskapen? Den som bara finns där och som man inte behöver göda för att hålla den vid liv? Jag tycker det.


(Sen har jag massor av fler vänner & en massa nya helt underbart härliga människor som just nu är påväg att tåga rakt in i mitt hjärta)


Så, det vart det inlägget. Om människor som känner en utan och innan och som får en att må innerligt bra.

 

Hoppas ni får en go dag!

 

 

 Alltså. Kolla bara på dom. Förstår ni vad jag menar med att man mår ruskigt bra tillsammans med dom?